Att göra sin plikt

Blommande Clematis i "Gardens by the Bay", Singapore

Dagen idag har inte varit särskilt bra. Jag vaknade litet för sent för jag sov dåligt i natt.  Och när jag vaknade så mådde jag illa och magen körde runt. Tror att det är medicinbiverkan av en medicin som ändå inte hjälper efter ens ett par månaders bruk - nästan lika länge som jag rätt ofta mår småilla.

 Det blev litet bråttom för jag hade en tid att passa mitt på dagen. Skulle bara ta en snabbdusch först och en morgonfika. Men så är jag så disträ att jag börjar med att blöta ner håret, måste alltså tvätta det och torka och blir därmed ännu senare. Sen skulle ju kattbebisarna ha sitt också... Att äta frukost blev det inte tal om, inte ens hinna ta nåt i förbifarten. Stressad som var jag var så fick jag problem med att backa ut med permobilen - den är ganska skrapad vid det här laget och blev det ännu mer i förmiddags. Men jag kom iväg och då hade jag redan passerat mötestiden för att fixa till naglarna och bli fin. Kommer en bit ner på min gata och då står en motorcykel så parkerad att jag inte kommer förbi. Men en nästan granne såg min belägenhet och fick bort den så att jag kunde susa vidare.

Blommande träd, Fuengirola, Spanien 29/4 2014

. När jag äntligen kom men en kvart för sent så hade nageldamen en ny kund och jag hade inte tid att vänta för jag var tvungen att åka till banken i ett akut ärende och sätta in pengar på ett konto före alla helgdagarna. Den lilla enda kattunge som är såld är litet för klen att säljas så jag fick lämna tillbaka pengarna omgående (hade en mycket upprörd diskussion med köparen i går som trodde jag ville blåsa henne på katten när jag sa att tyvärr.... Men detta återkommer jag till en annan gång.) Så det var bara att illa kvickt betala för att slippa höra ifrån henne mer. Upptäcker dock att jag i hastigheten glömt lappen med kontonummer hemma och får vända och åka hem igen...

Mötte min städerska och allt i allo på vägen hem till mig. Hon tog ut mina hundar medan jag letade bankkontonummer och därefter i flygande fart tog mig ner på stan igen. På banken var det en milslång kö och jag trodde inte att jag skulle hinna i tid till träffen med ett par väninnor som jag skulle luncha med på en svensk restaurang. Jag hann dock och fick en trevlig pratstund med dessa allt medan jag åt hemlagade köttbullar - nästan som mammas - med gräddsås och lingonsylt till samt potatismos. Det var riktigt gott! En eloge till Carola i köket!

Vanlig blommande växt, fotad i Coin, Spanien

Vid denna lunchträff passade jag också på att få mitt röstkuvert för poströstning från utlandet till det stundande EU-valet bevittnat av två personer. Många verkar tycka att det är svårt att veta vad man ska rösta på när man kanske inte följer med i debatten så noga. Men jag vet var jag har min hemvist så för mig är det inga större problem.
Min son var nyligen och hälsade på mig en vecka och vi,  eller snarare han, talade en del om detta. Han är med sina 19 år förstagångsväljare och det kändes mycket glädjande för mig att höra hur medveten han är och att han inser hur viktigt det är med jämställdhet i samhället för allas skull och detta beundrar jag honom för och känner mig till och med litet stolt faktiskt!.Jag har försökt att aldrig påverka honom och vi har därför sällan diskuterat politik i hemmet men det är ju ofta det outsagda som påverkar mycket ändå eller utslängda kommentarer i olika sammanhang. Han är född och uppvuxen i ett mansdominerat spanskt samhälle och uppfostrad av en ensamstående svensk mor så han har nog fört med sig frön till Sverige när han flyttade dit, fortfarande väldigt ung. Så jag är mycket glad att jag har  fått en självständig och kritiskt tänkande son men det är nog mer hans förtjänst än min. Han var aldrig något "svårt" barn utan ett "lätt" barn för en ensamstående äldre mamma i utlandet utan större erfarenheter av barn och även utan större kontaktnät, att ta hand  om. Jag såg aldrig hans uppfostran som en plikt  eller svår uppgift även om jag ju tycker att det är en förälders plikt att efter bästa förmåga och möjlighet stödja sitt barn i alla skeenden.

Palmer på stranden i Marbella, Spanien

Detta med plikt låter kanske gammalmodigt idag dag  och även i mina öron men var viktig hos generationen före mig och jag har väl också påverkats förstås. Det låter för mig både väldigt lutherskt och mycket svenskt (den nuvarande svenske kungens farfars valspråk var också "Plikten framför allt"). Jag tar det emellertid inte lika högtidligt utan för mig är plikt mer att göra sitt bästa efter förmåga. Mer tycker jag inte att man kan begära av någon. Man skall inte behöva uppoffra sig till utplåning och tycker nästan litet synd om dem som måste låta plikten styra deras liv.

Trött efter den goda lunchen kände jag att jag behövde hem och sova siesta och det var riktigt skönt att få ett par timmars behövlig sömn. Vaknade vid sjutiden i kväll och tänkte att det är väl lika bra att få iväg den där poströsten då och kanske samtidigt köpa nåt gott till kvällen - man firar ju Valborg idag i Sverige, dvs man hälsar våren välkommen med vacker manskör  (som jag bara älskar) som sjunger om vintern som rasat ut och annat traditionellt som hör denna dag till och man drar på sig förkylningar för det är ju inte alltid så varmt - särskilt inte i år fick jag höra av gamla glada småfulla uppsalavänner som firade sista april som man säger där. De ringde upp - det gamla gänget var till stor del samlat - och" skååål på dig lilla stumpan och här är det alldeles vitt på marken..."

Tog mig alltså till posten som har kontor i det stora varuhuset och på vägen står det en stor biljävel parkerad på trottoaren. Den här gången var det ingen snäll nästan granne till hands att flytta undan den så det var bara att köra ut i gatan. Detta tycker jag inte är så kul med ibland mycket livlig trafik, svårt att ta sig upp på trottoarkanten igen om det ens går och jag känner mig väldigt oskyddad.

Från orkidéodling, Phuket, Thailand

På postkontoret hade man tydligen inte räknat med att trots att det i morgon är 1:a maj (och min pappa skulle ha fyllt 89 år om han varit i livet) och sedan långhelg för många skulle komma nåt folk. Så det fanns en person i tjänst och kön var  bara hur lång som helst av folk som stod och hängde och väntade och suckade i den dåliga luften därinne. Jag satt 40 minuter och väntade på att få köpa ett frimärke till min poströst i det knallgula kuvertet. Så nog gjorde jag min plikt alltid!!!

 När jag var barn och fick fick följa med föräldrarna till vallokalen i Församlingshemmet i lilla Vara i Västergötland så sa man efteråt att "Nu hade man varit och gjort min plikt." Det var litet högtidlighet över det hela, det var långt före poströstningens tid och det var en viss stämning runt omkring. Idag med poströstnig så ges fler medborgare möjlighet att rösta men kanske det inte känns högtidligt direkt (i alla fall inte att sitta i 40 minuter i kö i en lokal med småunken luft)  men är viktigt i ett demokratiskt samhälle - för att det skall fortsätta att vara demokratiskt. Många som låter bli att rösta kanske inte tänker på att det faktiskt är en rättighet man har just därför att man lever i ett demokratiskt samhälle vilket inte alltid har varit så. Soffpotatisar bidrar till att denna rätt kan urholkas om man tänker som så att man skiter i hur det går och att man inte kan påverka  i alla fall. Vet man inte kan man hellre rösta blankt - det är ju också ett sätt att visa vad man tycker.  En demokrati sköter ju inte sig självt. Tycker jag alltså.


 Tänkte, när jag äntligen kom ut från posten och den stressade postgubben och hade träsmak i baken, att nu skall jag köpa mig nåt gott att mumsa på ikväll och satt sedan och väntade nästan lika länge vid ost -och charkdisken för att få handla litet smått och gott!

Men nu sitter jag här och mumsar på den goda leverpastej  med svartpeppar och den mogna biten brieost och ett stort glas rödvin och dagen som gick börjar kännas bättre!

GLAD VÅR!

Blommande träd, Fuengirola, Spanien 29/4 2014