Sammandrag Costa Rica, Panamakanalen och Panama

Nu har det gått flera dagar sedan förra inlägget. Har varken haft tid eller ork som vi fnattar runt i värmen. Dessutom är mina datatekniska kunskaper inte så överdrivna så jag har därför "tappat bort" de inlägg jag faktiskt skrev och får nu börja om från början igen…

Gaveln: Lokal för "Nummer 1" och "Nummer 2", Costa Rica

Alltså Costa Rica: Jag hade verkligen sett fram emot detta besök och blev väl också därför så mycket mer besviken. Minnet därifrån blir den smuts, likgiltighet och nästan ovänlighet vi mötte i Puntarenas som var vår Port of Call. Åsa och jag hade gemensam tur denna dag och hade valt en utflykt som hette: Coastal Orientation (Panoramic Scenic Drive ).  Innehållet  stämde för det första inte alls med vad som stod i beskrivningen av utflykten och för det andra fick vi en guide som behandlade oss som förskolebarn som inget visste och inget kunde. " Och vet ni vaaaad? Jooo… Costa Rica är Centralamerikas rikaste land, vi har fri och obligatorisk undervisning och om föräldrarna inte låter barnen gå i skola så tar myndigheterna hand om barnen, vi har hög klass på sjukvården….Och kaaaannn ni tänka er? Jooo, natuuurligtvis så betalar vi  s k a t t !"  Osv osv osv….

Dansuppvisning i Esparza, Costa Rica

Visst är det bra med information men denna unga kvinnliga mycket kunniga och insatta guide hade inte fått lära sig vikten av att hålla pauser för att hålla åhörarnas intresse vid liv och heller alltså inte lärt sig att behandla vuxna som vuxna. Turen var totalt på 3,5 timma och hon malde oavbrutet på under denna tid utom när vi stannade för de uppehåll som var inlagda i progammet. En del passagerare somnade förstås och både Åsa och jag och jag och kanske fler med oss slutade att lyssna på denna Irene.

"Scenic Drive" från Costa Rica

Bland det första Irene talade om var att toaletten ombord på bussen bara gällde för yttersta nödfall och för "Nummer Ett". Om vi (passagerare i 50 - 70-årsåldern, inga barn med i bussen) måste göra "Nummer Två" och inte kunde vänta tills vi kom till det sista stoppet så skulle vi säga till henne. Vilken tur att jag inte behövde utnyttja bussens faciliteter varken för "Nummer Ett" eller "Nummer Två" för jag skulle säkert ha glömt bort vilket "Nummer" man fick eller inte fick göra!

Tidig morgon i väntan på att få in i Panamakanalen

Första stoppet var i en liten by eller småstad vid namn Esparza. På ena sidan av torget låg kyrkan och mitt på torget hade man ställt upp stolar till oss för nu skulle det dansas! Små söta blyga flickor 4-5 år gamla samt ytterligare tre barn till som var kanske 3-4 år äldre skulle uppträda med nationella danser. Visst var flickorna näpna, alla i likadana klänningar, men de höll på för länge och när man sen sen skulle ha upp turister från turen till att hoppa runt också så bara stirrade Åsa och jag på varandra. Av vår korta utflyktstid så ägnade man en hel halvtimma åt detta! Men de amerikanska mormödrarna och farmödrarna så förtjusta ut och filmade och fotade innan de stackars små barnen skulle gå runt och skaka hand med oss alla! Vi hann slänga en blick in i kyrkan på andra sidan torget innan vi äntrade bussarna igen. Sedan skulle då den "riktiga" turen ta vid och i beskrivningen stod det: "Costa Rica's topography is one of the world's most diverse - rolling hills, high mountains, plains, valleys and riverbeds…."  Vi såg litet berg och kullar på långt håll och vad vi se riktigt  mycket av var träd och buskar i i olika torra stadier och inte mycket grönska alls. Slutligen kom vi då till typ uppsmälld lada med det ståtliga namnet "El Jardin Souvenir Market" där man dessutom kunde köpa förfriskningar samt besöka inrättning för "Nummer Ett" och "Nummer Två".

Panamakanalen

Därefter var det raka spåret tillbaka till hålan Puntarenas där fartyget väntade. Åsa och jag bestämde att genast gå ombord och äta lunch och därefter gå ut en sväng och se stan på den korta tid som fanns kvar tills fartyget måste lämna hamn. Nere vid stranden fanns en turistmarknad uppsmälld och denna var i sorgligaste laget. Vi hade istället för att betala dyrt på "El Jardin " som var typ supermarket där man inte kunde pruta utan betalade direkt till en kassörska, väntat med att handla tills vi kom tillbaka till kaj, där ofta souvenirstånd finns uppställda. Men vi kunde knappt hitta några typiska souvenirer eller föremål som vi bedömde som inhemska. Däremot många hemska som neonfärgade krucifix med kedja i i plast i olika kulörer. Vi såg indiska kjolar, textila  konsthantverk från Peru och Guatemala och jag hittade keramik som var likadan som en liten bukig  vas jag köpt i Belize för några år sen i en statlig souveniraffär. Mängder med T-shirts och annan textil med texten Costa Rica - Pura Vida fanns också till försäljning.  När jag på spanska frågade vad något kostade fick jag knappt svar och priserna var dessutom höga och viljan att pruta ner dem var obefintlig. Till slut hittade vi sommarlinnen i ribbstickad bomull med handtryck på till normalpris så vi fick trots allt med oss en användbar souvenir därifrån. 

Panamakanalen

Vi tänkte att vi kanske varit småsnåla när vi köpte exkursionen och borde ha offrat mer pengar på den. Men så träffade vi på några av våra bordsgrannar som betalat dubbelt så mycket för att komma upp i rengskogen och de var lika besvikna de. Det hade varit torrt och trist men de hade sett många vattenfåglar.

Detta var många ord om någt vi inte tyckte om…

En av de tre konstgjorda sjöarna i Panamakanalen

Riktigt lika många ord för att beskriva Panamakanalen har jag inte men det är klart att passera genom denna var en enastående upplevelse i en klass för sig  och något jag varken förr eller senare kommer att få uppleva. Kanalen firar i år hundraårsjubileum och vi fick höra att den också skall byggas ut (breddas). Det är tre slussar genom konstgjorda sjöar som man passerar och det tar ungefär 9-11 timmar att ta sig igenom hela kanalen. Jag tror det tog 9,5 tim för Legend att passera. För varje passagerare är priset 100 USD berättade en högtalarröst som under dagen kom med information allt eftersom. Vår slussning började tidigt på morgonen omkring kl 7.30 och tog sen i stort sett hela dagen tills vi hade gått igenom.

Det var fler fartyg än Legend i Panamakanalen denna dag

Då vi misstänkte att det skulle bli slagsmål om sittplatser och bord på pooldäck blev vi väldigt överraskade när vi tidigt denna morgon kom upp för att äta frukost i "Windjammer" som en av matsalarna heter. Det fanns ett flertal lediga bord med stolar och vi ockuperade genast ett. nära ett öppet fönster. Sedan gick vi i omgångar hela dagen för att äta olika måltider, gå upp på ett högre däck för att fota när det inte räckte att fota genom det öppna fönstret, hämta fika osv för att inte bli av med våra platser eller behöva släpa med oss datorer eller kameror varje gång vi skulle lämna bordet.

Har Sofia som första namn i passet men det är ju inte mitt svenska tilltalsnamn

Vi kom ut på atlantsidan och till Colo'n i Panama. Staden är uppkallad efter Cristoffer Columbus (på spanska Cristobal Colo'n). På natten började fartyget gunga ganska häftigt men inte gjorde det mig något, jag mest noterade detta. Åsa kom med förklaringen senare då hon hade fått höra av sin guide att fartyg endast får stanna i ett dygn i Panama så Legend hade fått ge sig ut till havs för att senare återvända och det hade gått litet vågor i Atlanten.

"Aerial tram" med plats för fem personer. Regnskog, Panama

Normalt bokar jag alla min utflykter hemifrån dels för att fördela utgifterna och slippa riskera att de tar slut dels för att slippa köa ombord för att köpa dem. Men just inför exkursion i Panama väntade jag för jag ville fråga litet mer innan jag bestämde mig. Åsa visste väl redan vad hon ville ha. Den exkursion jag var intresserad av, faktiskt samma som Åsa - där man bl a förutom att  besöka en indianby och se på konstahantverk även skulle titta på djurlivet - blev jag starkt avrådd från att ta och jag rekommenderades enbart en enda tur som inte krävde just nåt gående : typ linbana, fast man kallade det "aerial tram" i regnskogen helt nära ett mycket känt resort. Mycket fint med en massa grönska, ssk kungspalm men även lianer, balsaträd m fl. Men några djur såg vi inte. Om en vecka ungefär sa man att den mycket långa regnperioden börjar då man kunde se detta pga en viss växts utseende. Det regnar ofta i Panama även under icke regnperiod men då är det typ korta skurar och sen uppehållsväder igen.

Regnskog, Panama

När Åsa och jag träffades igen så sa hon att jag mycket väl kunde ha fölt med på hennes utflykt. Så det verkar som att man ombord och även i det tryckta programmet med beskrivningar av utflykterna har litet dålig reda på sig och att symbolerna för lätt, medelsvår och svår terräng för t ex rullstolsburna och gäster som har svårt att gå är missvisande. Men kanske är man orolig för att bli stämd eller nåt sånt i efterhand. Vad vet jag men ha litet mer bättre reda på sig tycker jag man borde ha när man säljer nåt.

Kungspalm, regnskog, Panama