Den behandlas verkligen styvmoderligt den här bloggen, det gör den och allt jag kommit på som kunde vara värt att skriva om gjorde jag som det så tjusigt heter, minnesteckningar om. Detta betyder i praktiken att jag inte kommer ihåg ett dugg av vad jag just då tyckte var bra, intressant eller kul osv. Sen upptäcker jag dessutom att jag inte gjort ett enda inlägg under maj månad som dessutom sjunger på sista versen för den här gången och det går ju inte an det heller.
Det är ju inte så att det inte har hänt något i min omgivning sen sist för det har det ju men jag har bara inte kunnat samla ihop mig och sätta mig ner en stund i lugn och ro och tänka efter.
Min ena kattunge dog, bara tre månader gammal och jag vet inte vad som hände mer än att jag hittade den död på vardagsrumsgolvet när jag kom hem från bio en kväll. Den var dessutom såld och betald men veterinären hade nyligen innan sagt att han inte visste vad ungens litenhet berodde på, ifall det var något fel på den eller den bara var liten till växten. Han tyckte i alla fall inte att jag skulle sälja den och jag tog jag fasta på hans ord, kontaktade köparen som det blev ett himla liv på. I hemlighet var jag allt litet glad också att jag nu fick behålla lille Kitaro som jag döpte om honom till. Jag erbjöd kvinnan en annan kattunge men det ville hon inte ha och trodde att jag försökte blåsa henne eftersom "Harry" som hon namngett honom var så liten och näpen och väldigt söt. Hon fick givetvis tillbaka pengarna omgående men jag tyckte att det var bäst att meddela henne vad som hänt trots att kattungen inte var hennes längre. Och jag tror detta hjälpte henne att komma över besvikelsen. Samt bespara mig för framtida problem om jag trots allt hade sålt ungen som köparen insisterade på.
Nu ligger här en nysteriliserad kattmamma vid datorn bredvid mig för här skall inte bli fler kattungar. Jag kan ju inte göra mig av med dem och huset svämmar snart över av ungar som far som pilar genom rummen, hänger i gardinerna och gnager på mina sandaler som vore de hundvalpar. Pappan är redan kastrerad så nu finns det inte en chans! Det är dock otroligt intressant och roligt att se hur kattflocken håller ihop. Båda föräldrarna passar på sina ungar och även den bonnkatt jag har, som nu har blivit "farbror" engagerar sig i barnpassningen.
Så har det varit EU-val och det är inte utan förskräckelse som jag ser valresultatet både på hemmaplan och ute i Europa. Att människan aldrig lär sig. Har folk redan glömt vad fascismen och nazismen gjorde och stod för eller tror inte de yngre att krigets fasor har varit på rikitgt? Jag kan riktigt höra stöveltramp inne i mitt huvud och se hur tolerans, solidaritet och frihet naggas i kanterna. Jag tillhör de få på jorden som aldrig har upplevt krig, flykt och liknande fasor i mitt liv och förstår därför inte att man inte kan ställa upp på människor som inte har haft samma tur.
Sonen röstade för första gången i EU-valet och han får snart rösta igen till riksdagsvalet i höst. Inte var jag så politiskt medveten, intresserad och insatt när jag var i hans ålder och jag är riktigt stolt över honom och hur mogen han är för sin ålder! Och det sa jag till honom också.
Nu är det nästan bara en vecka kvar tills jag övergår från att vara ett slags pensionär till en annan sorts pensionär, dvs från sjukpensionär till ålderspensionär Jag tror inte att jag märker någon annan skillnad än den rent ekonomiska. Det ramlar in mindre pengar och ja, det finns en tendens till att utgifterna ökar allt eftersom skröpligheten sätter in. Det är ju i alla fall tur att det är billigt att gå på bio och riktigt god kebab kan man äta nästan hur billigt som helst, nästan gratis! Och jag har ett par hobbies som inte är så dyra. Det enda jag har ont om är tid egentligen. Jag får den inte att räcka till för mycket går ju så mycket långsammare nu har jag märkt. Jag får t.o.m ta nätterna till hjälp och hinner inte sova som jag borde. Så födelsedagen då? Nej, den skall inte firas. Finns ingen anledning att fira att man blir äldre med åren. Däremot skall sonen firas när han fyller 20 vid jultid och det tycker jag är nåt att skåla för. Sen har jag ju haft möjligheten och förmånen att kunna göra en mängd saker som jag har velat göra, t.ex att resa mycket ssk de senaste åren och jag är glad över att ha gjort detta medan jag har orkat flacka runt. Man skall inte vänta tills morgondagen med att göra saker och ting för om morgondagen vet vi ingenting. Däremot skall man jobba för morgondagen så att den blir bättre både än den dag som varit idag och den som var igår. Ur alla synpunkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar