Pearl Harbor

Vår transport!

Redan innan jag lämnade Sverige för resan hit hade jag bestämt mig för att besöka Pearl Harbor på Honolulu, Hawaii. Inte för att jag visste något om platsen mer än att den var en amerikansk marinbas som den kejsarliga japanska flottan attackerade den 7 december 1941 och att USA dagen därpå förklarade landet krig. Men hur ser där ut idag? Är det en stad  eller i alla fall ett samhälle, finns där något annat att besöka eller göra osv? Eller är det enbart ett "Memorial Museum"? Tja, det enda sättet att få veta var ju att åka dit och titta - dessutom har jag börjat bli less på Waikiki och turismen/kommersen där och ville gärna komma bort några timmar.'

Ubåt, Pearl Harbor

 Sonen muttrade men hängde med och kommenterade att vad Japan sedan utsattes för var så ännu mycket värre. Det talas ofta om Hiroshima som bombades sönder och samman med atombomber (Vi har faktiskt också varit på plats i Hiroshima under den ceremoni som hålls i den stora  Fredsparken på Hiroshimadagen, även  internationellt uppmärksammad den 6 augusti varje år). Inte lika ofta talas det om Nagasaki där långt fler människor omkom p.g.a. atombomber än i Hiroshima. För att inte tala om Tokyo där otroligt många fler människor dödades än i Nagasaki och Hiroshima tillsammans. Men över Tokyo fälldes brandbomber och det  är därför det inte talas mycket om detta. I Uenoparken i Tokyo finns ett mindre minnesmärke över offren men det är inte mer än så.

Monumentet heter: Tree of life

Krans av kalla och orkideer

Japanska fredstranor

Pearl Harbor

Vi talade om krigshetsare och galen militarism i allmänhet vilket land det än gäller men givetvis om vissa i synnerhet. Inom Minnesområdet i Pearl Harbor är som olika paviljonger uppbyggda med filmvisning, uställningsföremål,  foton och texter. Det var varmt och mycket folk men jag ville i alla fall ta en snabbvända runt. Och vi konstaterade att det inte fanns mycket mer att göra på ort och ställe sedan man besökt detta område.

Foton från utställningen

Foton från utställningen

Foto från minnesutställningen

Foto från minnesutställningen

Jag trodde att det var en organiserad tur som jag hade bokat in oss på till Pearl Harbor men detta visade sig vara helt fel. Det var ett företag som forslar runt folk i minibussar och var mer intresserat av att få plats med så mycket bagage som möjligt så passagerarna fick sitta mer eller mindre hopklämda i obekväma ställningar. Jag bad att få sitta vid förarplatsen i fram då jag har problem med benen och svårt att gå. Men det gick inte för där skulle chauffören stapla bagage på både höjden och bredden. Så jag fick sitta på snedden utan säkerhetsbälte för att kunna stsräcka ut benen någorlunda och fick ont i ryggen redan innan vi hade lämnat hotellet. De flesta passagerarna och all deras packning skulle dock av vid "Piren" - kryssningshamnen - efter ca 20 min resa  och sen blev det bättre plats. Framme vid Pearl Harbor släppte chauffören oss vid vägkanten och sa att det fanns två returer tillbaka, den första om ca 3 tim och "den hinner ni inte med" samt en senare om drygt fem timmar och den valde vi då. Tänkte att det finns väl restaurang på området där vi kan äta, vila och vänta...Detta var dock en förhoppning och inget mer. Det fanns toaletter och det fanns en kiosk som sålde dricka, godis och bullar. Och man kunde mata duvor - trots varningsskylt om att man inte fick. Förutom stora vanliga duvor fanns det en slags miniatyrras av samma fågel som gick runt och letade brödsmulor mm.

Pearl Harbor

Papegojblomma

Ingången  till Pearl Harbor

Jodå, när vi väl kommit in på området, lämnat in handväskan på tvångsförvaring, 3 dollar tack, så började vi i alla fall titta runt och fotografera. Tittade in i en paviljong och blev positivt överraskade över att det inte alls var så pro-amerikanskt som vi hade väntat oss. Tonen var tvärtom ganska dämpad och neutralt hållen  och tog inte heller ställning vilket gjorde oss intresserade av att fortsätta titta. Men vi avverkade inte hela anläggningen ändå. En del åkte man båt till men turerna var inställda pga för kraftig blåst.

 Så återstod bara problemet med returen för att sitta och vänta på en parkbänk i flera timmar och slösa bort tid hade vi inte lust med nån av oss. Inte heller att åka med den osympatiske chauffören och riskera att sitta ihopklämda igen för 11 dollar var, enkel resa. Taxi skulle bli för dyrt, ca 50 dollar + dricks så det sa jag nej till och föreslog att vi skulle försöka förhandla fram ett pris när det visade sig att de inte hade fasta taxor för sträckan. En gav ett bud men fortfarande för högt så jag sa till grabben att vi skulle sätta oss och vänta för det kanske dyker upp nåt... Det dröjde inte heller många minuter innan en taxi (riktig, inte svarttaxi) stannade och frågadae vart vi skulle samt vad vi var beredda att betala. Jag sa ett pris 15-20 dollar under det första vi fått när pojken frågade och detta accepterades. Samtidigt fick vi förbeställt hämtning  till ett något längre än normalpris till i morgon när vi skall checka ut från hotellet och ta oss till kryssningsbåten för vidare resa.

Liten skyddsfärgad fredsduva kanske?