ALOHA

Den fina transitloungen i Moskva där vi häckade
i sex timmar i väntan på planet till Los Angeles.



Sitter på en hotellbalkong med utsikt över en parkering i Honolulu på Hawaii med en kopp snabbkaffe på ett litet bord vid sidan om plastfåtöljen. Poängen är inte att jag har utsikt mot en bakgård för jag struntar i vilket - utan att jag och sonen har lyckats ta oss hit.

Planeringen för denna vår gemensamma långresa började för ca ett år sedan då jag frågade sonen om han skulle vilja ha en resa i studentpresent. Det skulle samtidigt bli en gemensam semesterresa - kanske en av få kvarvarande - innan han vill pröva på annat - och jag fortfarande har fysisk ork kvar samt möjlighet att stå för fiolerna.

Privat del av Waikiki Beach

Först av allt bokade jag det kryssningsalternativ av dem sonen fått att välja bland. Ju tidigare ute desto större valfrihet samt 5 % rabatt från resebyrån. Sedan, så fort flygen släppts, boka de i sammanhanget "billigaste" flygbiljetterna. Därefter började jag leta hotell. Inte alltid så lätt trots att det vimlar av sajter på nätet där de alla överglänser varandra vad gäller deras förträffliga hotell som alla har lägsta priser och är de mest förmånliga i hela det stora utbudet! Så det blir ganska godtyckligt hur som helst och denna gång drog jag en vinstlott! Vi bor på ett slags medelklasshotell som visar sig ligga precis mitt i smeten (men det kanske allt gör i detta hotellghetto?) med nära till "allt" - vad nu detta egentligen innebär. Stranden, Waikiki Beach, ligger ett stenkast bort men intresserar varken sonen eller mig ur badsynpunkt. Ingen av oss solar eller gillar att bada i havet och jag kan inte gå med krycka/rullator i sanden. Men det är fint att promenera på typ strandpromenaden och liksom supa in atmosfären. Ska man vara litet elak verkar Honolulu -   den hawaiianska huvudön - vara som ett "japanskt Mallorca eller Kanarierö" som sonen uttryckte det litet skämtsamt då detta folk utgör ett markant inslag i gatubilden. Men inte oss emot då detta betyder att vi bl. a. kan äta så mycket japansk mat som vi orkar - japanfrälsta som vi är! I går under vår lilla sightseeing gick vi förbi ett hotell i vars trädgård  just då pågick ett japanskt bröllop som vi kunde se litet på håll!

"Allt" kan även innebära att gå runt på marknaden tvärs över ghettogatan, titta, fota och eventuellt handla till överpriser som alla tusentals japanska turister och vi  andra trissat upp.  Dock - med för oss rådande låg dollarkurs - kan man ju handla där ändå om andan skulle falla på. Eller äta på en av alla de små serveringarna där som har ett stort och varierat utbud av mat. Vi gick dock ytterligare några steg bort till de litet (mycket) mer luxuösa butikerna i den galleria där närmsta Apple håller till. Jag inhandlade ett mobilskal med extra inbyggt och starkt batteri, så att jag nu nu kan vara "dubbelladdad" när jag ska ut på stan och ta foton eller vill mastodontsamtala med någon. Det var ingen egen Appleprodukt men tydligen tillräckligt bra för att säljas där och billigare än hemma.

Dessa dagar på Honolulu är i första hand tänkta till att sova ut och ta igen oss fysiskt och psykiskt på efter den långa flygresan hit, då jag vill inte börja vår kryssning - om nu mindre än en vecka - med detta. Vi var på väg i c:a 24 tim mellan olika länder och tidszoner och det känns i både kropp och huvud. Först flög sonen från Sverige till mig i Spanien och  knappt 1,5 dygn senare satte vi oss på det ryska planet till Moskva (god mat, bra benplats och modernt plan!). Där var det mellanlandning i ca 6 timmar som vi tillbringade i en mycket fin och välutrustad transitlounge före den långa flygsträckan Moskva - Los Angeles på 12 tim. Där skedde nytt byte efter några timmars väntetid för att fortsätta till Honolulu med ett inrikesflyg. Då var det slut med servicen (= gratis mat) också om än inte dåligt ändå. Assistansen  (som jag numera har sen ett par år), dvs ledsagning i rullstol mellan olika flyg och transithallar fungerade den här gången perfekt - vilket inte alltid är fallet. De värsta flygplatserna jag testat får bli ämne för annat blogginlägg - särskilt i Geneve kan man hålla sig för  skratt...

Waikiki Beach, Honolulu

Nog vet man vart man har hamnat...

Så vi slappar - och jag som är extra svårrörlig jut nu pga värk - lyfter inte ett finger i väntan på att den medicin man laddade mig med före avresan förhoppningsvis skall börja få effekt. Det var faktiskt så illa ett tag att jag hade stor lust att ställa in resan - men jag kan ju lika gärna sitta här och ha ont som att sitta hemma med samma sällskap...! Någon enstaka utflykt blir det väl - jag skulle vilja besöka Pearl Harbor - men absolut inget är planerat mer än en middag på Hard Rock Cafe....Så skönt att bara vegetera ibland. Vi har det bra och är nöjda hittills med "Vårt Hawaii"!