Tacksamhet

Jag känner stor tacksamhet för livet - för allt på både gott och ont som händer och har hänt längs vägen. För allt det som vi alla på ett eller annat sätt drabbas av och inte kan förstå meningen med just när det händer men som förändrar oss och får oss att växa. Jag är givetvis tacksam för allt det positiva och goda som jag också har upplevt som format mig till den jag är idag.

Den romerske filosofen, författaren och politikern Seneca d.y. som föddes ca 4 f Kr i spanska Cordoba skrev en berömd rad i ett av sina verk: Ad astra per aspera (Per aspera ad astra) vilket betyder " genom svårigheter mot stjärnorna". Detta kan förstås gälla både yttre och inre svårigheter som man tar sig igenom och når målet. Jag tror inte att den människa som går rakt genom livet utan större kriser eller problem har lärt sig nåt om livet eller kan känna sympati eller förståelse för andras svårigheter.

Lyckan finns oftast inte i det storvulna och skrytsamma utan i det lilla lågmälda vardagliga, sånt som man egentligen sällan tänker på, åtminstone inte när man är yngre, men som bara finns där omkring oss.

En väninna lärde mig för många år sen att vara glad och tacksam över det jag har och inte gå och vara missnöjd över sånt jag aldrig kan få eller uppnå. För det är bara nedbrytande om fantasin är orealistisk. Detta betyder givetvis inte att man inte ska kämpa för sin rätt eller finna sig i orättvisor utan att se realistiskt på tillvaron som den ter sig för just mig. Jag blir inte lyckligare för att jag hakar upp mig på nåt jag inte kan få och blunda för det jag verkligen har.

thailändsk tempelklocka

Själv tycker jag att jag har det väldigt bra trots en hel del prövningar genom livet. Eller kanske just därför. Jag har lärt mig att tänka att: Jag bor i ett land med fred, jag har tak över huvudet, jag kan äta mig mätt varje dag, jag har fått gå i skola,  jag har tillgång till bra sjukvård, jag har råd att köpa mig kläder och har fått en underbar son som är den största lyckan i mitt liv. Utöver dessa basbehov som miljoner av människor inte har alls eller  bara delvis,  har jag sen en massa andra saker att kunna känna tacksamhet för: Jag har givits möjlighet att resa och jag kan tycka och säga vad jag vill utan att åka i fängelse osv osv. Det finns faktiskt en massa saker att räkna upp som jag verkligen har utan att egentligen vara klar över det.

Jag avslutar med den chilenska sångerskan Violeta Parras text:

Jag vill tacka livet som gett mig så mycket.
Det gav mig två ögon och när jag dem öppnar
kan jag klart urskilja det svarta från det vita
och högt där uppe himlens mantel strödd med stjärnor.

Jag vill tacka livet som gett mig så mycket.
Det har gett mig hörseln som i all sin vidhet
fångar natten och dagen, syrsor och små fåglar,
turbiner, hammare, ett hundskall
 och ett ösregn och röstens ömhet hos den jag älskar

Jag vill tacka livet som gett mig så mycket.
Det har gett mig ljudet och hela alfabetet
så att jag fick orden för tankarna jag tänker
moder, vän och broder, ljuset som upplyser
den karga väg min älsklings själ skall vandra.

Jag vill tacka livet som gett mig så mycket.
det gav mig lång vandring för så trötta fötter
genom djupa vatten, jag gick genom städer,
över stränder, berg, öknar och på stäppland
hem till ditt hus och dina gröna ängar.

Jag vill tacka livet som gett mig så mycket.
Det gav mig ett hjärta som i grunden darrar
när jag ser frukten av det hjärnan skapar,
och det goda så långt borta från det onda
när jag ser in i dina klara ögon.

Jag vill tacka livet som gett mig så mycket.
Det har gett mig skrattet, det har gett mig smärtan
så att jag kan skilja lycka ifrån sorgen
de två ting som skapar alla mina sånger
och mina sånger som är era sånger
och alla sånger som är samma sånger.

(1964-1965)