Husdjur

Det nybyggda akvariet beundras av taxen Ruben och katten Sakura

För mig är det helt omöjligt att leva utan ett husdjur eller fler - det är som att det saknas något då. Det är kul med djur och det ger så väldigt mycket att det uppväger detta med bundenhet, sönderbitna skor, hår i soffan osv.

Lille nyinflyttade hittekatten Totoro var litet skraj i början

Min första hund fick jag som 5-åring av min farfar vars svåger var veterinär i skånska Veberöd och även födde upp strävhåriga taxar. Sedan dess har ganska många hundar passerat genom mitt liv även om jag under en del år inte hade någon alls. Men då har det ofta funnits burfåglar i växlande antal och sorter och de hade när de var som flest ett eget rum med bara burar i och i storleken litet större.

Närmast dörren Liza, Ruben, Fabian som njuter i solen, trötta efter att ha
"hjälpt" matte att gräva upp rabatten.

Naturligtvis har även vattensköldpaddor och vita möss och akvariefiskar passerat hemmet. Detta under de år då sonen var liten innan han var stor nog att få sin första hund sedan han tjatat i flera år. Tills jag kom på att jag var ännu yngre när jag fick min taxvalp av farfar som jag älskade mycket högt, dvs både farfar och taxvalpen! Så naturligtvis skulle pojken få en hund han med! Det blev en strävhårig dvärgtax vid namn Lupi! Ett namn som pojken hittat i en berättelse i en spansk skolbok som handlade om det lilla biet Lupi.

En liten groda på rymmen

Nu höll jag på att glömma de små skära grodorna som jag också haft i en stor skål här på terrassen tillsammans med en näckros och några guldfiskar. Fast naturligtvis hoppade de små kräken ur en efter en, jag stoppade tillbaka när jag såg men till slut fanns det inga kvar...Då blev det ett stort fint utomhusakvarium där i stället som en bekant byggde åt mig. Det var mycket fint och beundrat tills byggfusket i radhuslängan där jag bor gjorde att marken satte sig, akvariet gick sönder och sen fick det vara bra för min del med vattendjur!

Lilla Devon Rex kattungen Yuki med sina enorma öron

Jag trodde länge att man antingen var hundmänniska eller kattmänniska men har på senare år upptäckt att man kan vara både och. Samt att hundarna kan vara kattälskare och katterna hundälskare - en riktigt bra kombination f.ö.

Liza slickar sig om nosen och Ruben har tratt på huvudet

Ruben gillar att åka rullator med matte!

Just nu har jag två hundar och två katter, två av dem hemlösa från början och två köpta från uppfödare. Nuvarande strävhåriga dvärgtaxen kommer från Galicien och den andra hunden är en spansk ras, en "bodeguero ratonero andaluz" dvs en ras som på höga ben springer ikapp och tar råttor i bodegorna - samt springer efter de katter som inte tillhör familjen om hon får chansen. Och då går det undan! Hittills har alla katter klarat sig, tack och lov. Jag skriker "godis" av mina lungors fulla kraft och det hjälper ofta.  Denna lilla valp som kom till mig för sex år sen hade blivit utslängd och var misshandlad och var mycket rädd. Grannen som hittat henne ringde på dörren och frågade om jag ville ha hunden för hennes man sa nej. Just då kom sonen ut på terrassen och sa "Åh en sån söt liten hund, kan vi inte behålla den mamma?" Veterinären sa att hon hade haft tur som kom till oss, dvs hon uttryckte sig på ett annant sätt och sa att "hunden hade sett Jungfrun" (= Maria, Jesu moder), dvs varit med om ett under eller nåt i den stilen.

100 % tillit. Liza och katten Nikko

Vad gäller katterna så är den ena född på ett fält helt nära mig men övergavs av mamman och större syskon och blev ensam kvar - tills han fick flytta hem till mig - och nu är en vacker och kärvänlig men skygg vuxen katt. Den andra är en helt fantastisk småvuxen kattflicka av den brittiska rasen Devon Rex med stora öron, silkesslen lockig/vågig päls, stora ögon, höga ben och lång svans.  Det ser nästan ut som om man klippt henne med nagelsax och det var en som frågade mig det också! Denna ras är lugn och mer som en hund till temperamentet, vill alltid ha sällskap, orädd och nyfiken och är mycket social av sig. Skulle jag skaffa en katt till så blir det absolut en sådan -  och ja - det finns väl vissa sådana funderingar... Till och med de av mina vänner som sett henne tycker att hon är ful (sköldpaddsfärgad) men charmig och är betagna i hennes sätt att vara, så annorlunda mot en "bonnkatts" maner.

Katten Lusse som gillade att klättra i granen.

Totoro och Yuki som nu båda har blivit vuxna och myser i mattes säng.

Strävhåriga taxen Furås Fidel, en ståtlig hund i standardstorlek (plus size),
som jag köpte "begagnad" under studietiden i Uppsala i början av
1970-talet. Hans "revolutionära" namn retade en del och roade andra!

.