För drygt halvannan månad sen fick jag nys om två svenska tonåringar i Stockholm där flickan i det unga paret och blott 15 år gammal hade stora problem i föräldrahemmet. Den likaledes unge men oerfarne dock myndige pojkvännen sökte stöd från en vuxen som flickan kunde få tala med och det råkade bli jag som fanns i närheten just då. Jag försökte peppa henne att tillsammans med pojkvännen söka hjälp hos sociala myndigheter men flickan var så van vid våld i hemmet att hon var rädd att om hon anmälde då skulle de materiella fördelarna som hennes välbärgade far betalade - när han hade lust - försvinna. För den gravt alkoholiserade mannen är nyckfull. Det hade både flickans mamma och hon själv fått erfara och flickan tvingades bli vuxen alltför snabbt och fick ta hand om sin mor gentemot pappan. Mamman till och med väckte henne på nätterna och bad flickan hjälpa henne att lugna pappan...Till slut fick pojkvännen och jag flickan att förstå att inga pengar och prylar i världen uppväger att man har det så illa och går omkring och är rädd utan att ha nån vuxen att anförtro sig till. Inte ha många kamrater och heller inga släktingar i Sverige att vända sig till.
Skolan har anmält flickans hemsituation flera gånger till soss sedan hon vågat anförtro sig åt sin mentor, ett par gånger av skolsköterskan och en gång av denne men ingenting hände. Jodå, man skulle utreda och trots att skolsköterskan ringde för att påskynda ärendet så hände fortfarande inget. Under tiden fortsatte flickan att bo hemma mestadels och ibland hos pojkvännen. Hon var ju så van vid den hotfulla och farliga hemmiljön att hon inte riktigt verkade förstå hur onormal den var.
Under hela hennes liv har mamman regelbundet misshandlats inför ögonen på henne och hon själv fick också ibland känna på faderns häftiga humör. När han relativt nyligen tog stryptag på henne för att skrämma henne så sa jag bara till pojkvännen att nu går ni till soss och anmäler, de samlade mod och gick efter en tid iväg för att anmäla. Och möts av kalla handen från myndigheternas sida! Trots att det finns arkiverat hos soss att pappan misshandlat mamman flera gånger tidigare - alltså när flickan var ännu yngre - så att hon hamnat på sjukhus vid flera tillfällen och bla fått sy i huvudet. Trots att man kan gå in på nätet och slå på föräldrarnas namn och det utan vidare kommer upp att när familjen bodde i USA så blev båda föräldrarna bötfällda för att inte ha sett efter sitt barn ordentligt. Det står även att pappan varit arresterad tidigare i samma land för att inte ha betalat underhåll för sina söner i ett tidigare äktenskap.
Trots detta har flera personer på socialen i huvudsak under de senaste två veckorna sagt att flickan överdriver och att hon inte alls har det så illa hemma. Fadern har sagt att han och mamman saknar flickan, att hon är välkommen hem och att det bara är en tonårsflickas livliga fantasi som ställer till det. "Kom hem du bara, du kan inte ha det bättre någon annanstans än här hemma!" Det hjälper inte att flickan säger att jag v å g a r inte gå hem så reagerar ingen och flickan och pojkvännen som alltid är med henne får gå därifrån utan minsta förståelse eller sympati. Hon sov över hemma hos pojkvännen tills dennes hyresvärd säger att han inte vill ha problem och det är inte hans problem om flickan har problem och där får hon inte vara. Detta får en ung förtvivlad utlämnad 15-åring ensam mot alla vuxna höra. Dagen efter går hon och pojkvännen till socialjouren och drar samma visa igen inför skeptiska vuxna. Men sedan de kollat i sina arkiv så hittade de faktiskt det ena misshandelsfallet med mamman och började då lyssna litet mer uppmärksamt. Men under hela denna rundvandring hos soss både via personliga besök och via ett flertal telefonsamtal har ingen frågat på allvar om flickan har haft nånstans att sova på natten, om hon har några pengar (vilket hon inte haft), om hon fått nån mat.. De ringde till mig i sin förtvivlan, nästan gråtfärdiga, och frågade vad de skulle göra. Jag lyckades fixa ett par övernattningar hos en gammal väninna till mig innan hon skulle resa iväg på jobb. Sedan träffade flickan på en fd klasskamrat och då fick ungdomarna bo en eller annan natt hos dennas föräldrar. Eftersom flickan är minderårig så har det ju också varit ett problem då föräldrarna hade kunnat polisanmäla både dottern och den/de hon bodde hos. Men ungdomarna har hela tiden varit noga med att berätta för soss var de skulle bo nästa natt och hållit kontakt med flickans mentor. Denna osäkerhet har varit otroligt påfrestande men flickans skola har ställt upp och gett flickan flera dagar ledigt för att hon ska orka med situationen och kunna ta det litet lugnt.
Allteftersom har andra ansvarskännande vuxna också erbjudit flickan och hennes pojkvän husrum och engagerat sig i flickans öde, lika upprörda som jag över hur socialen har nonchalerat henne. Så vi är en del som ställt upp med husrum och förståelse och jag som inte har husrum att erbjuda då jag bor utomlands skickade istället över pengar med Western Union som de hade bara en stund senare så de kunde äta, köpa flickan litet underkläder samt ett månadsort på SL. Det enda hennes snåle far betalade var nämligen ett som bara gällde på helgerna. Så hon plankade in genom SL:s spärrar för att ta sig till skolan...en f.ö mycket fin och dyr skola som pappan betalade. Allt för den fina fasadens skull!
Vid ett av samtalen som flickan hade på soss tillsammans med pojkvännen hade de blivit lovade att inga föräldrar skulle vara närvarande enl läraren och de blev därför rejält skärrade när mamman kom inrusandes och ställde till med den ena scenen efter den andra och pratade så osammanhängande att ungdomarna efter mötets slut bad om att bli utsläppta en annan väg än mamman. Så mamman hölls kvar medan de unga lotsades ut. Jag tycker det verkar som att hon på något sätt har blivit ordentligt psykiskst skadad efter livet med sin svenske högt respekterade och - utåt sett - respektable man. Han jobbar inte längre - fick sparken som skolpsykolog (!!!) - utan lever på sina pengar och stänger in sig på sitt rum och dricker upp dem.
Men denne försupne och misshandlande man har en mycket hög akademisk utbildning inom psykologi och vet alltså hur en slipsten skall dras. Han är också mycket duperande och manipulerande till sättet när han vill och dotterns pojkvkän berättade att han kan koppla på stora charmen så att alltför många låter sig luras av honom. Tyvärr var/är de personer som borde skydda flickan mot honom förda bakom ljuset.
Så hände något i förrgår. Flickan fick en handläggare, en mycket sympatisk kvinna som innan hon ens hade läst journaler etc sa att bara det kommer in ett barn till soss och säger att det inte vågar gå hem så skall socialmyndigheten reagera på detta och börja undersöka. Men alla kolllegor är inte riktigt med på noterna.... Flickan fick en ny tid till idag och hade då ett långt enskilt samtal med samma dam. Hon har under tiden letat igenom arkiv och tittat i journaler och där finns så många graverande omständigheter att pappan skall polisanmälas av socialen, flickan har fått ett tillälligt jourhem hos en annan trevlig och sympatisk kvinna och denna samt en "stor stark man" skall gå med hem till flickans tidigare hostad till kommande vecka och samla ihop litet privata saker och kläder. Inget snack längre om att hon fantiserar!
Jag blev otroligt lättad när jag fick höra om detta i kväll och lika glada och lättade var ungdomarna som troligen skulle gå på Hard Rock Cafe och fira. Flickan har nämligen inte fått äta denna typ av mat tidigare för sin mamma och då hon knappt fått några egna fickpengar har hon aldrig kunnat göra sådant som de flesta tonåringar normalt gör..
Äntligen, äntligen har någon till slut trott på dem!
Till er mina fina vänner vill jag bara säga att ni båda har varit otroligt starka och modiga och duktiga trots allt motstånd ni har mött från vuxna som borde ha vetat bättre. Ni är fantastiska och jag beundrar er som trots allt har klarat att gå igenom så många svårigheter. Ni är värda all respekt! Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar