Jag har väl själv aldrig varit särskilt intresserad av släktforskning eller min bakgrund men det kanske beror på att en liten del kände jag till då min farfar kom från en på den tiden känd familj. Min "riktiga" mammas sida däremot känner jag knappt till alls då ingen talade om den när jag växte upp. Hon dog ung och det kom ganska snabbt en ny "mamma" i huset. Det blev tabu på någott konstigt sätt at tala om henne då och egna minnen har jag inga. Vet inte så mycket mer om styvvmammans släkt på mödernet heller då den tydligen inte var riktigt "rumsren" ur andras synpunkt. Från annat håll på den sidan släkten fick jag så småningom veta att min styvmammas morfar hade varit svartlistad för att han hade varit med om att grunda fackföreningen Metall. Han fick ta sin familj och pick och pack och flytta till Norge och skapa sig en ny tillvaro.
Eftersom jag under skoltiden var intresserad av historia kom jag ändå att begripa att det är viktigt - och inte bara intressant - att veta var man kommer ifrån, att känna till sitt ursprung. Det ger ett sammanhang, att man hör ihop med något eller någon och inte hänger i luften utan några länkar till någonting alls. Detta gäller både personligt och nationellt - att skilja från nationalism som jag är bland det värsta jag vet.
Eftersom jag alltid har varit ensamstående förälder och dessutom "gammal mamma" samt bor i Spanien där även min son är född och uppvuxen tills han var 14 år så bestämde jag mig för att göra en "leta rötter" resa med honom i Sverige när han var liten. Detta skedde i anslutning till min fars begravning i min gamla hemort när pojken var en 6-7 år gammal. Jag ville göra detta för hans skull, för att förankra det som gick att förankra och medan flera av de gamla släktingarna ännu fanns kvar i livet.
Pojken och jag gick runt med min filmkamera och jag filmade, berättade och visade: "I det där huset bodde jag när jag var liten" och så pekade jag ut vilket rum som hade varit mitt osv. Vi fortsatte och jag visade var jag hade gått i skolan, vi gick på kyrkogården och jag visade var min farfar låg begravd och min mamma och andra släktingar. En gammal släkting i en grannkommun bjöd hem oss till sig och berättade om sina minnen från det jag var liten och framåt vilket var värdefulla pusselbitar.
Vi reste vidare och hamnade i Alingsås där min moster fortfarande bor och hon visade oss runt och pekade och berättade och jag filmade både för min och sonens skull för en hel del var nytt även för mig. I ett gammalt trähus som fortfarande står kvar i centrum hade någon i släkten bott två trappor upp för evigheter sen... Det blev fler kyrkogårdsbesök och vi fick se var min mormor och pojkens mormorsmor låg begravd. Bara att se ett namn inristat i sten gav en viss identitet...
Slutet på vår "leta rötter" resa var självfallet Trelleborg. Där hade jag också en väninna med man som vi bodde hos och som visade oss runt i staden där vi aldrig hade varit tidigare. Lustigt nog så lärde jag känna denna kvinna på en bar i Marbella på den tiden jag bodde där och dit hon hade kommit på semester. Vi blev presenterade för varandra, började tala så smått och efter ett tag kom vi fram till att vi båda hade anknytningar till Trelleborg. I själva verket hade hon arbetat i det hus där min farfar föddes den 5 mars 1896! Detta möte kändes mycket märkligt med de två världar som då möttes! Denna väninna guidade oss sedan runt i stan. Hon visade oss min farfars födelsehus i vilket då polisen och Danmarks konsulat huserade. Även i Trelleborg besöktes kyrkogårdar där vi letade litet på måfå eftersom vi inte riktigt visste vem vi letade efter. I staden finns även ett litet sjöfartsmuseum där väninnans man var en eldsjäl och som till vissa delar handlar om släktens historia. Det var en lycka att se hur sonen sträckte på sig och man nästan kunde se hur han växte både inombords och till det yttre! Han hade hittat delar av sina rötter och var del i ett sammanhang! Visserligen bara på min sida men jag gjorde så gott jag kunde och jag tror att det slog väl ut för han talade länge om detta besök.
Så därför ni som hemlighåller sanningen eller vill förneka eller förändra den eller inte låter era barn träffa den ene föräldern och/ eller släkten på den sidan - även om det går - tänk på vilken björntjänst ni gör dem. En människa utan identitet har ingen riktig grund att stå på. Berätta och visa vad som finns kvar att berätta och visa för det är viktigt för framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar