Spaniensvenskans bloggeri: Skeppohoj

Länge var jag av den uppfattningen att detta med att åka på kryssningar var något för lilahåriga amerikanskor och rika pensionärer som inte hade nåt bättre för sig och knappt visste i vilket land de befann sig när de gjorde sina strandhugg.

Verkligheten i dag kan inte vara mer felaktig. Kryssningsindustrin har vuxit lavinartat och är nu fokuserad på s.k. "vanligt folk". Passagerarna består i dag till stor del av yngre eller äldre par, ungdomar, barnfamiljer, skolklasser, brudpar på bröllopsresa och andra grupper samt naturligtvis även fortfarande av människor som har det bättre ställt än gemene man och bor i de riktigt lyxiga sviterna. Men, det är inte längre en lyx att åka iväg en vecka eller två och man får mycket för pengarna: Maten ombord, gratis underhålling av hög klass och för olika smakriktningar, barn/ungdoms aktiviteter mm samt även vissa aktiviteter som kostar som bl. a. ett stort utbud av utflykter i varje hamn. Förutom bad i pool och sol alltså - och givetis den härliga känslan av att bli ompysslad och uppmärksammad....

Borta är snobbigheten. Man kan till vissa enstaka middagar i matsalen klä upp sig både i smoking och festklänning om man känner för det. Men det är vanligare för en man att komma i kostym eller byxor och kavaj eller byxor och skjorta och vi tjejer/damer kan klä oss efter tycke och smak i en enkel sommarklänning eller litet mer uppstassade och glittra i juveler - äkta eller falska!

Om denna verklighet hade jag ingen eller föga kunskap när jag bokade min första kryssning med Royal Caribbean - som sedan kommit att bli det rederi jag kryssar med. Visserligen hade jag gjort en kryssning på Nilen och Nassersjön i Egypten tidigare samt en kortare från Los Angeles en jul men dessa räknas liksom inte för de var så olika mina senare upplevelser och gav ingen riktig aha-upplevelse, var inte på samma sätt en nöjesresa med upplevelser ombord.

Mitt kryssningsliv började när sonen flyttade till Sverige för ett antal år sen. Han vet att jag har ett helt obefintligt lokalsinne och tog löfte av mig att inte resa iväg ensam där jag inte hittar eller har varit tidigare. När jag litet försiktigt undrade om jag kanske skulle kunna åka på kryssning så fick jag tummen upp. Då kunde jag ju i alla fall bara irra bort mig på fartyget (vilket jag också gjort). Och på den vägen är det...

Första kryssningen gick från Malaga, 5 nätter på Medelhavet. Jag reste ensam för även om det är trevligare med resesällskap så resonerar jag som så att jag reser hellre ensam än sitter hemma i brist på sådant. Det var så intensivt ombord och fanns så många aktiviteter ssk för förstagångskryssaren som var nyfiken på allt, så jag klev i land som en halvdöd och fick ta igen mig och vila ut sen jag kommit hem igen...Men mersmak gav det och sedan dess har jag fått med mig både vänner och sonen och inspirerat andra.

Eftersom jag numera inte går så bra utan min rullator så har kryssningar blivit ett ännu bättre sätt att resa på om man som jag varken har körkort eller bil eller kan haka på en rundresa längre. Vi är ofta ganska många mer eller mindre rörelsehindrade gäster ombord och det finns även särskilda utflykter för gäster som sitter i rullstol eller har svårt att gå och stå. Det finns särskilda handikapphytter också men dessa måste man vara ute i mycket god tid för att boka - så stort är intersset.

Om några dagar är det dags igen då en väninna och jag flyger till Fort Lauderdale, Florida och där går på en 11-nätterskryssning till Karibien och skall besöka: Antigua, Barbados, St Lucia, St Vincent, Bonaire, Aruba. Jag har börjat tappa räkningen på mina kryssningar vid det här laget men tror att det totalt blir den 19:e i ordningen. Och ombord möter jag människor från hela världen....
Sjön suger!