På kattcafe i Kyoto, Japan

Över jul och nyår var sonen och jag i Japan ett par veckor. Vi har varit där tidigare och är fascinerade av den blandning av österländskt och västerländskt man möter där samt vissa andra för oss västerlänningar ofta kanske litet lustiga eller märkliga företeelser.

Kattcafeet i Kyoto

En av de dagar som vi bodde i Osaka gjorde vi en dagsutflykt med tåg till Kyoto. Då vi har varit där tidigare struntade vi denna i gång i alla sevärdheter som man "måste" uppleva i denna stad och bestämde oss för att bara strosa runt litet. Kallt som sjutton var det också så vi ville inte tillbringa för lång tid utomhus. Vi gick till den djuraffär där vi hade varit några år tidigare för att ta en titt. Vad vi hittade var istället ett kattcafe och vi kunde ju bara inte motstå frestelsen att gå in där en stund. Sonen hade hört talas om kattcafe i Sydkorea men vi kände inte till att det finns i Japan också.

Först kom vi in i en liten entre där vi fick beställa vad vi ville dricka samt bestämma hur länge vi ville stanna och sedan hänga av oss våra ytterkläder, låsa in våra tillhörigheter i skåp, byta om till innetofflor - i Japan går man aldrig in med skorna på - och därefter läsa igenom de regler som gällde för umgänget med katterna. Därpå fick vi sprita händerna och först därefter släpptes vi in till de 20 katter som bodde där.

En av de inneboende på kattcafeet i Kyoto

Min egen lilla Devon Rex-kattflicka Yuki ("Snö" på japanska)

 Det första vi gjorde var att ändra tiden för hur länge vi ville stanna! Man betalade för tiden man vistades där. Vi var ju mest nyfikna från början och visste inte riktigt vad som väntade oss på detta kattfik. Men de beställda  30 minutrarna ökades genast på med ytterligare 30 minuter. Katterna hade det varmt och gott i sina rum och vi två tinade upp i den sköna rumsvärmen samt av det varma te vi hade beställt.

Denna katt bor också på kattfiket i Kyoto

 Alla  katterna var välnärda, välvårdade och såg friska ut. Det var rent och snyggt och det luktade inte det minsta i lokalerna. På bjälkar under taket och  på hyllor längs väggarna kunde de klättra och en massa lådor och kattbäddar att välja och vraka bland samt leksaker att leka med hade de också. Men de var inte särskilt aktiva och var inte på humör att leka heller så vi satt där och glodde ett tag tills vi såg att en annan cafebesökare frestade med kattgodis som man kunde köpa på stället. Vi gjorde likadant och då blev det liv i luckan minsann. Sonen blev fullständigt omringad av tiggande katter och katter i knät som både tillät att  bli klappade och få godis. Det var inte särskilt svårt att räkna ut att det inte var oss personligen de brydde sig om för den som inte hade nåt gott att bjuda på struntade katterna blankt i.

Det var en både väldigt rolig som märklig uplevelse och vi funderade på varför man driver ett kattcafe. I Japan är katten ett mycket populärt djur som ofta avbildas i olika sammanhang, t.ex som "lyckokatter". Vi tänkte att det kanske är många som skulle vilja ha en katt men inte kan av olika skäl. För det är inte ovanligt att samma människor går tillbaka litet då och då.

Även i Osaka finns det kattcafe men det fick vi inte kännedom om förrän vi hade lämnat staden. Annars hade det garanterat blivit ett besök där också. För det kändes som en vitamininjektion och man blev så glad av att ha varit en stund med djuren...

"Lyckokatter" som kylskåpsmagneter