I min ungdom sa farmor att jag borde gå i hushållsskola för att lära mig att laga mat och sköta ett hem. Förmodligen för att med tiden hitta en bra äkta man som skulle passas upp. Lyckligtvis så lyssnade ingen på denna välmenande farmor och minst av alla jag som inte ens på den tiden var lagd åt det husliga hållet.
På något sätt har jag ju också överlevt trots att jag aldrig blev nån mästerkocka. Sonen också trots att han flera gånger sa att han inte orkade äta mer när jag ansträngt mig för att fixa till nåt - innan det kröp fram att maten inte smakade särskilt väl!
Jag skyller på att det är nån alldeles speciell gen som saknas mig och försöker hitta genvägar att klara av besökande gäster. Här i Spanien är det ju så fiffigt ordnat att man går ut och äter och umgås och gästande svenskar brukar mer än gärna hänga med på en tapasrunda. Eller så kan man köpa hem litet iberiska produkter som goda korvar och fin lufttorkad skinka, helst från svin som är uppfödda på ekollon, nån vällagrad ost, bröd och lämpliga drycker. Detta brukar jag kunna komma undan med och slipper på så sätt panik i veckor innan ett förestående besök och slipper leta i den mängd dammiga kokböcker som jag trots allt har.
Jag fattar bara inte var t.ex ena väninnan i Uppsala o c h hennes sambo, Mr M., tjejkompisarna här och t.o.m. den danske exgubben m fl m fl har fått sin inspiration ifrån. De liksom kokar soppa på en spik hela högen.
För många år sedan medan jag fortfarande bodde i Hökarängen utanför Stockholm kom min göteborgsväninna Monica på besök. Hon ville kolla mitt skafferi trots att jag sa att det var tomt. Men av ingenting trollade hon ihop nåt ändå. Detta hade jag inte kunnat och kan fortfarande inte... Och viktigaste orsaken av alla är kanske: Intresset saknas. Jag tycker bara att det är nåt nödvändigt ont som stjäl tid från intressantare saker.
Men för att visa min goda vilja så avslutar jag med att förmedla ett recept. Rätten, en modifiering av det ursprungliga receptet, blev jag bjuden på i början av året i Uppsala och gillar man lamm är den gudomligt god. Annars kan man ju förstås byta ut mot annat kött.
Eftersom jag inte vill illustrera inlägget med ett gulligt litet lamm så får denna kylskåpsmagnet duga. Tror att den är inköpt i New Orleans och man kan ju i alla fall fästa upp det goda receptet på kylskåpsdörren med den...
Variant av Shepherds Pie:
Äggulan i potatismoset gör att det gratinerade moset får fin färg.
För ca 6 pers.
750 gram lammfärs (här i Fuengirola säljer Iceland djupfryst får/lammfärs)
2 gula lökar
200 g rotselleri
2 morötter
3 msk smör
4 msk tomatpure
2 tsk salt
1/2 tsk nymald svartpeppar
1 brk (400 g) krossade tomater
4 dl vatten
1 msk hackad timjan
2 lagerblad
Mos:
900 g potatis
300 g palsternacka
3 dl mjölk
3 msk smör
1 äggula
1 1/2 tsk salt
1/2 krm nymald svartpeppar
1/2 msk + 1msk hackad timjan
Skala och hacka löken. Skala och skär selleri och morot i små tärningar. Bryn färs och rotfrukter i smör i en stekpanna. Tillsätt tomatpuren och låt den bryna med i ca 1 min. Salta och peppra. Lägg över i en ugnsfast form.
Tillsätt krossade tomater, vatten, timjan och lagerblad.
Skala och skär potatis och palsternacka i mindre bitar. Koka dem mjuka i saltat vatten. Häll av vatnet och mosa rotfrukterna. Tillsätt mjölk, smör och äggula. Vispa till mos och smaka av med salt och svartpeppar.
Sätt ugnen på 250 grader. Fördela moset över rotfrukt/färsblandningen. Strö över 1 msk timjan. Gratinera mitt i ugnen, strö sedan över 1 msk timjan och servera.
Eller gör som jag skulle ha gjort: Köp färdig rotfruktsblandning istället...
Smaklig måltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar