Spaniensvenskans bloggeri: Kattungar

Lilla prinsessan Hime 1 månad gammal

Idag precis fyller kattungarna en månad eller snarare 28 dagar då de föddes den 20 februari på kvällen. Det är en kull på tre välskapta ungar som består av två flickor och en pojke. Jag som aldrig har varit med om en kattförlossning eller har sett så små ungar tidigare är helt fascinerad av hur fort de har vuxit och utvecklats på denna korta tid. Jag har bokstavligen kunnat se med blotta ögat hur de har vuxit från att vara totalt hjälplösa till att för några dagar sedan ha börjat så smått med att äta annan föda än modersmjölken, springa runt på golvet i rummet (de har tillfälligt lånat gästrummet för att få vara ifred från hundar och övriga katter) och i dag har en av dem till och med gjort ifrån sig i kattlådan! Jag fick förstås lyfta dit henne och hon fattade galoppen. Det såg för sött ut att se denna lilla stå där och krafsa i sanden! Hon är minst till växten i barnaskaran om än storasyster till de båda syskonen. Brås väl kanske på sin mamma som är en liten katt på bara c:a 2,3 kg trots att hon närmar sig tre år. Pappan som bara är året är mer normalstor till växten.

Nyfödd kattunge mindre än 1/2 minut gammal, tror det är Mössan

Det hela har gått som på räls, peppar peppar (ta i trä)...och tänk att kattmamman har vetat precis hur hon skulle bete sig utan att ha gått på kurs innan som vi blivande människomammor gör. Var är våra instinkter?

Från vänster till höger: Mössan, Harry och Hime vid matbordet

KattmammaYuki med sitt förstfödda barn, lilla Hime, c:a 30 min gammal

Nästan alla mina katter som jag har haft/har, har japanska namn. Eftersom ungarna föddes samma dag som den svenska prinsessan Leonore, dotter till prinsessan Madeleine, kom till världen så har den lilla grå unge som jag skall behålla fått namn efter det japanska ordet för prinsessa vilket är "hime". Den person som har tingat kattpojken är förtjust i Harry Potter och hennes katt heter då Harry. Den tredje lilla katten som fortfarande är osåld har ännu inget riktigt namn men eftersom hon har en stor svart fläck som sitter litet "på sned" på huvudet och påminns om en basksermössa kallar jag därför för Mössan tills hon får ett bättre namn. Alltså heter "barnbaren" (t.om. veterinären kallade mig skämtsamt för "Mormor"!): Hime, Harry och Mössan.

Pappa Ichigo med sonen Harry

Undan för undan har de andra djuren fått komma in i rummet och hälsa/titta på de små ungarna där de låg skyddade i sin pappkartong. De satt i alla fall utanför dörren mesta delen av tiden och begrep att något var på gång och hörde små pip. Mamman fick gå ut ibland och träffa flocken och alla var så glada att träffa varandra. Jag märkte ibland att hon var litet less på att bara vara småbarnsmamma när ungarna hade blivit ca två veckor gamla. Kattpappan är redan kastrerad för jag vill inte ha fler ungar. Jag har för svårt att göra mig av med de små liven! Kattpojken är redan tingad och betald, en liten unge skall jag behålla själv och den tredje är kvar till försäljning men men, jag vet inte om jag klarar av att göra mig av med henne. Sunda förnuftet säger att jag skall sälja henne men blir hon inte såld så tja...Då har jag i så fall fem katter och två hundar och det är nog en katt för mycket egentligen. Plats har jag väl men det drar ju iväg med kostnader, vaccinationer och annan förebyggande medicin som droppar i nacken mot allehanda otrevliga små kryp i pälsen mm. För att inte tala om när de blir sjuka. Jag har ett mycket bra veterinärpar som jag går hos och får ofta rabatt - men så är jag ju en bra kund också som springer där titt som tätt.

Harry med mamma och pappa

Alla djuren har reagerat olika på de små kattungarna. Taxen har varit den mest entusiastiske och har till och med lärt sig att putta upp dörren till sovrummet så jag har fått knyta fast dörrhandtaget med ett band som jag fäst i en annan dörr för att han inte skall smita in i ett obevakat ögonblick. Han är mycket snäll och det skulle aldrig falla honom in att göra dem illa och han har försökt krypa ned i lådan till bebisarna. Men i sin ivrighet är han litet burdus och skulle kunna göra dem illa av misstag. Den andra hunden, en hittehund som också är väldigt snäll och nyfiken men samtidigt är rädd för det mesta var också rädd för pipen och de små liven i början och ville inte ens gå in i rummet. Hankatterna har inte brytt sig speciellt och alla frånsett hittehunden har varit mer intresserade av den goda kattmat för bebisar som den ammande mamman har ätit och nu ungarna så smått har börjat smaka på. Ingen har visat någon aggresivitet eller avundsjuka utan bara kikat ner nyfiket i papplådan där de först bodde. Nu har de fått flytta in i en stor bur tillsammans med sin mamma och är fria att springa runt hur de vill och då får givetvis inget annat djur komma i närheten.