Fullt hus

Så är jag då hemma igen efter drygt två veckors vistelse i Sverige. Den här gången huserade jag hos sonen för första gången i hans första egna hem och fick hjälpa till att få i ordning litet! Och märkligt nog var det uppehållsväder - till och med under midsommar - med undantag av ett par dagar i början av vistelsen där. Inga högre temperaturer men ändå fullt godkänt även om det behövdes både jacka och något på benen. Det är ytterst sällan som det blir värmebölja i detta land. En av höjdpunterna förutom sonens examensfirande var när vi kunde vi sitta ute en eftermiddag (fast svenskarna kallar det "kväll") och njuta när vi blev bortbjudna på grillmiddag i fagra Roslagen. Då behövdes inte ens filt över benen. Detta var underbart härligt (och gott) och ett minne för höstruskiga dagar!

Nu är det fullt hus här hemma med vänner och bekanta från när och fjärran, bara för nån enstaka övernattning, några veckor eller ännu längre.

Hos mig gäller regeln (utom för närmaste familjen) att det till 97 % är självhushåll och varje gäst sköter sig själv. Ibland hittar vi på nåt gemensamt men oftast vill gästerna göra sådant som jag själv inte är ett spår intresserad av, kan eller vill som t.ex gå på stranden och pressa och bada i kalla havet eftersom jag varken badar eller solar eller gillar att gå på "äkta" spanska ställen för turister. Har man olika intressen så kan man inte alltid äta gemensamt och jag som bor här permanent kan/vill inte heller ränna på barer/restauranger för ofta. Jag sparar ju själv ihop till min egen semester och då kan man (jag) inte hålla takten alla gånger  för då blir det ingen egen semester....

I vissa få fall känns det faktiskt nästan som att man är ett hotell med vänner/gäster som mest kommer för att de behöver en säng. Tack och lov så är långt ifrån alla gäster sådana men det är ju de krävande man minns bäst och det finns några som jag faktiskt helst inte vill ha tillbaka. Det är sådana som ställer krav sen de väl kommit hit trots att de vet förutsättningarna: Här i huset finns det djur och då kan man inte komma och säga att man är allergiker och kan jag kanske vara så snäll och stänga in mina djur... Eller nåt i stil med "jag är hundrädd så kan du säga åt dina hundar att sluta skälla/leka/hoppa..." och till och med få ett hysteriskt utbrott på kuppen...Då kanske man ska överväga att ta in på ett djurfritt betalhotell istället! En annan gäst skulle aldrig fika på stan när vi var ute men blev konstant kaffesugen så fort vi öppnat ytterdörren hem till mig....Sånt upplever jag som irriterande när det förefaller sättas i system.

Just natten till idag var vi sammanlagt sex personer som sov här och då behövs det ju en viss organisation. Det flöt ändå bra med tanke på hur många vi var och det var trevligt och skoj men disk och bära ut sopor mm sköter sig ju ändå inte automatiskt. Det var faktiskt så i morse att yngste nattgästen, 9 år, frågade om jag hade nåt slags hotell här när jag råkade säga att om en stund kommer min städerska....!! Han och hans mamma är nu på väg hem igen och vi ses tyvärr inte alltför ofta numera. Men vi har ändå den relationen att vi kan be varandra om hjälp och jag kan med kortare framförhållning bo hos henne och hon hos mig då vi är är på ungefär samma våglängd. Så det var synd att vi inte hann träffas litet längre förutom vid en festlighet i Sverige under några timmar samt kort kort tid här.

Och det är väl det som är den välkända hemligheten och bästa sättet att behålla sina vänner, att inte bita sig fast för länge på ett och samma ställe - och inte nöta för mycket  på gästfriheten och vänskapen. För är man en bit upp i åren och har sina rutiner så kan det vara lite svårt för alla parter att anpassa sig till andras vanor och tider antingen man  är besökare eller får besök!