En karamell att suga på

Det finns e n bar eller snarare lite småsunkig sylta i den här stan som  a l l t i d  skall besökas när jag har gäster på visit. Detta är en tradition sen många år tillbaka. Den heter "Pepe El Coino", ligger på Calle Brasil (en liten sidogata till Avenida de Mijas) och drivs av herr och fru Pepe och Pepa.  Där är rökigt och stökigt och köket mer som ett hål i väggen. Det finns en trist gård där man kan sitta ute och äta om man vill komma undan röken och teven som står på på max. Det är mest gubbar som frekventerar stället, i alla fall ikväll när det var fotboll. Jag bodde tidigare under ca 5 års tid i en lägenhet i detta hus och det är därför som jag känner till stället.

Tror att detta är stans billigaste ställe, åtminstone ett av dem och där kan man äta så god fisk: "Rosada a la plancha". Så många fler rätter har Pepe inte vad jag minns mer än denna rosada, fläskfile och ett eller annat till samt ett par goda sallader. Förr hade han mycket goda hemlagade efterrätter också som Pepa lagade till men det är slut med detta nu fick vi höra ikväll. Jag och mina vänner går dit för fiskens skull.

Köket öppnar runt kl 20-20.30 eller när Pepe har sovit klart och är redo att börja laga mat. På dan har man bara litet tapas och litet ost eller jamon serrano. Tisdagar är det stängt "så att gästerna får vila" står det på en skylt i fönstret.

Dit travade alltså mina två besökande väninnor och jag ikväll "på begäran" av dessa för att äta av Pepes goda fisk. I den superrökiga lokalen satt bara karlar och glodde på fotbollsmatch på teve. Jag kände bara igen ett par f.d. grannar och jag tror inte att de kände igen mig mer än Pepe förstås. Jag klev givetvis in där som vore jag barn i huset och vi kände hur huvudena vreds runt flera varv på gubbarna när vi gick rätt genom baren och satte oss på innergården. Eftersom det verkade som att matchen inte gick så bra för Spanien - inte just då i alla fall - så koncentrerades förmodligen intressets på oss tre okända utländska damer istället. Vad gjorde vi på ett sånt ställe osv osv? Jag tror säkert att vi ventilerades både framlänges och baklänges och att Pepe berättade att jag och min son hade bott i huset och varit stammisar där en gång.

Åsa och Tina vi ett tidigare tillfälle hos Pepe

När det blev dags för oss att bryta upp och gå hemåt igen, så stannade konversationen upp, när vi åter gick genom lokalen.  Alla gubbarna hälsade och log och en äldre man som jag tror att jag aldrig har sett förr, reste sig upp, tittade mig i ögonen och frågade mig mycket artigt: " Habla Ud. español señora?" (Talar ni spanska, frun?) Och ja, det gör  jag ju så jag sa ja. "Es Ud. guapisima, muy guapa" (Ni är mycket vacker) och sen satte han sig ner igen och så var det bra med det! Jag fick fram ett "Gracias caballero" (tack min herre) innan vi fick boxat ut rollatorn genom den för smala dörren.

Det är ju liksom inte varje dag som en medelålders överviktig kvinna med rullator får höra såna komplimanger så jag sög ju åt mig. Och väninnorna och jag var rörande överens om att vi hade förgyllt gubbarnas kväll!