Evakuerade

Så var olyckan framme!

För en knapp månad sen var jag på biomatine och gick därefter och åt min vanliga glutenfria vegetariska  jättegoda pizza på enligt min mening stans bästa pizzeria. Hade m a o en trevlig eftermiddag och tog mig mätt och belåten hem för att fortsätta med litet soffmys. Trodde jag alltså. För när jag öppnade ytterdörren så klev jag in i en lägenhet som hade börjat flyta... Lördagkväll och nästan inga grannar hemma. Lyckades till slut få tag på bostadsrättsföreningens ordförande som hjälpte mig stänga av vattnet och fick sen ringa på hjälp för att torka upp. Oli var lyckligtvis hemma men skulle ge sig i väg på fest fast den fick hen ställa in och komma och bistå mig istället.

Vid närmare undersökning var det tvättmaskinens avloppsslang som var orsaken till vattenläckan men den yttersta orsaken var tyvärr en av husets söta, kramgoa och keliga katter som gnagt hål på slangen och orsakat förödelsen.

Under veckorna som gått har dagarna varit fyllda av ingående och utgående telefonsamtal med försäkringsbolag, byggbolag, alternativt boende m fl. Inte helt lätt då mina värkande överarmar knappt orkar hålla i en mobiltelefon ens. I min kommun råder stor brist på boende och min biståndshandläggare hade därför inget alls att erbjuda. Till slut fick jag tag på ett handikappvänligt vandrarhem i stan där man var otroligt tillmötesgående och även kunde bereda plats för elrullstolen. Det var enda alternativet och lyckligtvis får man dessutom ha hund där! Katterna är evakuerade till ett djurhem så det problemet löste sig också tack vare välvilliga och hjälpsamma människor! Men det var litet av ett Moment 22 innan puzzlet var lagt. Jag skulle ju lämna min bostad så nära inpå magasineringen av möbler mm som möjligt och allt skulle samordnas och det var svårt att få besked från olika håll och kanter att jag var rädd att detta enda rum jag fått tag på skulle gå mig ur händerna. Till slut sa dock försäkringsbolaget att jag fick boka för att inte hamna på gatan.

Hemtjänsten hjälpte till att flytta mina saker för här på vandrarhemmet Hvilan blir vi långliggare. Man räknar med att det tar två till tre månader innan jag kan flytta hem igen då det tar lång tid att bryta upp golven i kök, hall och vardagsrum samt ett par mellanväggar i nåt gipsmaterial, låta dessa torka upp och sedan återställa. Dessförinnan skulle det mesta packas och magasineras utom i badrum, sovrum och gästrum som är oskadda men där skall också magasineras.

Hundarna och jag har nu sovit tre nätter på vandrarhemmet Hvilan och vi har börjat anpassa oss till denna nya om än tillfälliga tillvaro. Det är ett trevligt ställe med mycket vänlig personal och här finns egentligen allt jag behöver. Katterna uppges också må bra och de har ju varandra. Så mitt i allt elände känns det ändå ganska bra och det kunde, som nästan alltid, ha varit mycket värre. Jag har försäkringar som täcker, tak över huvudet samt mat för dagen, dvs livets nödtorft. Hur många har det?