Det är dags nu...

Jag tror att det är dags nu för min lilla katt att föda sina första ungar. Ingen av oss två har varit med om detta tidigare så båda är vi litet undrande över hur allt kommer att gå till. Hon fattar förstås  inte vad som håller på att ske inne i  hennes kropp och uppträder oroligt och vill inte vara ensam.

Under en period har djuren fått äta på skilda platser då nästan alla skall äta olika
 mat. Litet frustrerande men det har funkat någorlunda genom  övervakning

Hon, Yuki, är av en "mammig" ras, ibland skämtsamt även kallad för "pudelkatt" pga sin päls och ganska hundlika sätt att vara. Alltså, att alltid vilja ha sällskap av andra katter, hundar eller människor. Hennes öppenhet och sociala sätt är vitt skilt från "bondkattens". Ofta ligger hon bredvid datorn. I går var det ändå plötsligt annorlunda och mer intensiv kontakt än vanligt.  Jag stod och pratade med en hantverkare i trädgården när hon kom och klättrade upp längs benet. (och trots långbyxor så kändes hennes klor igenom ändå). Jag bar försiktigt tillbaka henne till plattformen på katternas klätterställning men hann inte ta mer än ett par steg därifrån förrän hon hoppade över till min axel. Senare på kvällen la hon sig som en halsduk runt min nacke, där jag satt vid datorn, intensivt kontaktsökande.

En stor bur är alltid bra att ha och kan användas till mycket för
både hundar och katter och små kattungar när de skall
konfronteras med och skyddas mot omvärlden när de blivit
 stora nog att lämna lådan där de såg dagens ljus

I god tid har jag gjort i ordning olika lådor att välja på i gästrummet som är den enda plats i huset som hon kan vara ifred på för de andra djur som också bor här. Hon har noga undersökt lådorna men verkar inte vara riktigt nöjd. Jag flyttade in mina sängkläder och sov i en av gästsängarna i natt och i den sov även hon, så nära mig hon bara kunde. Och slickade och slickade mig i ansiktet med sin lilla sträva tunga som river ganska bra. Det är litet obehagligt faktiskt och jag försökte rulla in mig i mitt täcke som en kåldolme. Hon la beslag på min huvudkudde också men jag somnade till slut i alla fall hoppandes på att hon inte skulle föda i sängen.  Ingenting hände dock under natten och förmiddagen annat än att jag var så trött att jag gick som i dvala...Senare under dagen har hon i badrummet "återupptäckt" en gammal trasig katt-toalåda av plast  med ett välvt lock på, som jag tidigare tagit upp från garaget och också bäddat i. Denna verkar hon nu ha bestämt sig för att flytta in i. Det var bara att bära in den också till gästrummet och den övriga samlingen där. Nu är gästrummet fyllt till bristningsgränsen av alternativa bäddar för den blivande kattmamman och för
mig, "mormor."  

En av föreslagna lådor att föda i men den verkar inte riktigt falla i smaken....

Visserligen trodde veterinären att  Yuki skulle få sina ungar först i slutet av denna månad men ingen av oss vet ju när hon och blivande pappan hade sitt lilla äventyr. Fast nog är något utan tvekan på gång redan nu... Att det är tre ungar hon skall få vet vi säkert fast kanske är de fyra stycken. Veterinären kunde inte se detta tydligt nog på ultraljudet så det får bli en överraskning som avslöjas snart. Jag är glad bara de föds levande och friska och att mamman mår bra.

Eftersom jag såg att hon blött litet ur baken som de andra djuren gick och slickade i sig så fick hon permanent flytta in i "sitt" nya rum igår. Hon har fått tillbringa de senaste nätterna där för att vänja sig vid rummet,  ha kattoan på nytt ställe och matskålar och matplats på annat håll än det vanliga nere i köket. Så fort jag skulle gå ur rummet så skrek hon och ville inte bli lämnad ensam. Jag har nu förberett så gott jag kan och väntar bara jag med.... Senastse filmen med George Clooney som har premiär i morgon och  som en väninna och jag hade tänkt att gå och se då får nog också vänta...

Denna kasserade men sparade katt-toalett verkade först
intressant men  njaee vid närmare eftertanke så ....

Jag har försökt att hitta kännetecken och tillvägagångssätt för kattförlossningar på nätet då det inte står tillräckligt i min stora kattbok. Jag hittade istället något som var bättre, en sida där ett antal svenska kattägare skrev kort om sin små älsklingars förlossningar. Flera av fallen var mycket lika det som vi just nu genomgår, lilla Yuki och jag. Kattan är orolig, vill inte vara ensam, vill vara med ägarna hela tiden och har fått sina ungar i låda i sovrummet. När jag ringde till min veterinär i morse sa han att katter vanligtvis klarar detta utan inblandning, söker upp en mörk vrå och föder oftast i ensamhet. Så han kände inte till detta "svenska" beteende och gav mig ett journummer att ringa till om det blir problem under kommande natt. Snarare tror dock jag att detta kan vara ett raskattbeteende då dessa djur generellt uppträder annorlunda och kanske även övervakas annorlunda än "bondkatter". Men alla djuren förstår dock att något särskilt håller på att hända eftersom även matte uppträder annorlunda än vanligt och inte heller sover i sin säng...

....blir det nog en av de tidigare ratade lådorna i alla fall.

Kamerorna är laddade och fortsättning följer......


PS. Medan jag avslutade detta inlägg så kom unge nr ett till världen! När jag kom in för att titta till Yuki i gästrummet så höll hon på att bita av navelsträngen på sin förstfödde!

Lilla Yuki med sina tre förstfödda små ungar födda den 20/2 2014