Cartagena de las Indias

Igår hade vi vår sista utflykt för den här gången och med  idag har vi två dagar till sjöss kvar innan kryssningen tar slut i Fort Lauderdale, Florida. Vi skulle från början ha flugit hem samma dag, Åsa och jag, men flygbolaget ändrade avgångstiderna så vi har blivit tvungna att boka in oss en natt på hotell den 17/4 för att sen äntligen vara hemma på långfredagen som i år infaller den 18 april. Det skall bli så skönt att komma hem. Vi har varit ute så länge och jag längtar hem till djuren och undrar hur stora kattungarna har hunnit bli och om de känner igen mig. Dessutom väntar jag storbesök då min käre son och en tjejkompis till honom kommer på besök bara två dagar senare.

Hästdroskor, Cartagena, Colombia

Men nu till gårdagens händelser. Legend of the Seas lade till i Cartagena de las Indias eller i dagligt tal Cartagena i Colombia. Vi har ett Cartagena i Spanien också förutom flera till runt om i världen. Denna dag hade Åsa och jag bokat olika turer och jag vet faktiskt inte varför jag hade bokat den tur som jag skulle iväg med: om den verkade rolig, lättsam (börjar bli trött att flänga runt men man vill ju samtidigt passa på att se nåt), billig eller nåt annat. Hur som helst var det en öppen buss och det skulle vara ett slags partytur med stopp på flera platser. Jag var tidigt ute på piren för att få bra plats,  dvs sitta långt fram för att kunna fota bättre. Jag följde definitivt inte med för att börja hinka gratis rom kl. 10 på morgonen! Jag förstår inte ens att folk kan men somliga hade inga problem alls med detta! Det stod flera färgglada målade bussar i rad och jag blev hänvisad till en.av dem. Men den kunde jag inte kliva ombord på då det var höga trappsteg trots en stegpall man placerat där. Då blev jag tillsagd att ta bussen som stod sist i raden och i den kom jag upp utan vidare. Men den var liten och kunde inte ta alla passagerare som skulle med och de andra färglada målade öppna  bussarna var redan fulla och en del hade redan kört iväg. Man stod och dividerade, folk blev arga och vägrade sitta som packade sillar. Dessutom var benutrymmet så minimalt att jag hade ont i hela kroppen efter redan en kort stund. Jag satt i alla fall längst fram och kunde sitta på snedden och åtminstone sträcka ut ett ben vilket fler än jag tvingades till. Det skulle rymmas 4-5 passagerare på varje bänkrad men bussbolaget hade nog glömt att räkna med storvuxna europeer och ännu bredare amerikaner…

Gamla stan i Cartagena de las Indias, Colombia

Medan man tjafsade på marken så klämde det tremannaband  som fanns på varje buss i med sång och musik på högsta volym och jag var mycket tacksam att inte sitta vare sig direkt framför eller bakom det. Till slut kom det en ny, större, buss i samma stil och den jag satt i skulle tömmas. Då var vi redan 15-20 minuter försenade. I denna nyrekvirerade buss kom jag heller inte upp och vi stod och dividerade på marken när en av de anställda från Royal Caribbean kom och frågade vad som stod på. Då hade jag redan frågat en annan dam med käpp om hon kom upp på bussen och det gjorde inte hon heller. Jag frågade genast om det fanns nån buss kvar på kaj med annat utflyktsprogram som jag kunde hoppa på och sa samtidigt att det inte bara var jag som inte kunde ta mig upp på partybussen (bara namnet låter ju avskräckande….). Det visade sig att vi var fem äldre personer och snabbt fixade den anställde på Royal Caribbean oss ombord på de bussar som skulle iväg och besöka det medeltida Cartagena. Denna utflykt var ca 20 USD dyrare men detta behövde vi inte betala. Jag fick plats längst fram i en mycket bekväm buss och satt så till att jag kunde fota någorlunda. Vi blev också försäkrade om att denna tur var bra mycket bättre och trevligare än den första som vi bokat in oss på. Och detta var helt rätt. Men sånt tjafs innan förutom att denna tur gick iväg senare på förmiddagen försenade ju oss en hel del! Fast vi behövde i alla fall inte gå ombord på Legend igen utan att ha sett något.

Gamla stan, Cartagena, Colombia

Spanien har under århundradena inte varit så populärt i dessa trakter av världen när man härjande drog fram och både rövade och dödade - förstås i religionens namn som ursäkt. Jag kunde ju inte låta bli att fråga guiden hur relationen Colombia - Spanien ser ut idag och då var guiden noga med att påpeka att det var historia han talade om. Alla de skatter spanjorerna samlade på sig blev tvungna att försvaras mot sjörövare och man tvingades bygga en kraftigt fort i Cartagena som vi besökte och såg från utsidan men inte gick in i. Då jag var barhuvad drabbades jag av en mängd hattfösäljare av olika slag men jag stod emot dem alla. Man sålde båda vanliga solhattar samt s.k. panamahattar i olika färger. F.ö. tillverkas inte panamahattarna i Panama utan i Eucuador men finns att köpa i Panama och litet runt om - även på de årliga "Internationella dagarna" i Fuengirola bara ett stenkast från mitt hus! 

Damerna som jag delade hästdroska med, Cartagena, Colombia

Denna exkursion innehöll faktiskt en riktig höjdpunkt : I häst och vagn färdades vi omkring i Cartagenas gamla stad och in på de trånga gatorna med mängder av vackra hus där en gång de rika bott - och väl fortfarande gör.  Vi passerade även förbi ett hus där  Gabriel Garcia Marquez, nobelpristagaren i litteratur, hade bott. Det fläktade skönt i värmen att färdas på detta sätt och det fanns hur många fotomöjligheter som helst med det ena huset mer pittoreskt och vackrare än det andra. Dock var luftfuktigheten så hög att min kamera immade igen hela tiden och jag vet inte riktigt vad jag knäppte. Men fotade gjorde jag och blir bara en fjärdedel av de ca 2000 bilder jag fick med min nya mobilkamera, Iphone 5S, ( som är mycket snabb och tar väldigt fina bilder i dagsljus både jämfört med min gamla mobilkamera och den "riktiga" kompaktkameran. Den är så snabb att även i snabba rörliga situationer kan den lyckas ta foton.  Åtminstone brukar ett eller annat foto i en fotoserie bli "godkänt". Den duger dock inte så mycket till när det är mörkt) så är jag nöjd.

Det blev även tid över till litet shopping i ett tidigare fängelse men jag hade velat ha mer tid på mig att se mig runt för det var många butiker där. Och guiden slängde ur sig att där kunde man köpa colombianska smaragder. Men vem köper ädelstenar på en kvart? Jag var nu inte ute efter detta heller men hade velat titta på konsthantverk.

Gamla stan, Cartagena, Colombia

Vad jag fick se igår var alltså den sida av Cartagena som man helst visar fram. Åsa hade varit på en tur där hon även fått se hur "vanligt folk" och mindre bemedlade ofta bor. Hennes guide var tydligen socialt engagerad ssk vad gällde olika projekt för ungdomar och under turen kom många människor fram för att bara hälsa på honom! Min guide var precis tvärtom. Han avslutade sin guidning med att  säga ungefär som så att han inte visste vad vi hade hört och läst i våra respektive hemländer om Colombia vad angår brottslighet, droger, våld osv men att vi skulle ta det med en nypa salt. Jag vet inte om han talade i egen sak eller måste säga detta men jag gav i tyst protest ingen dricks. Jag hade i alla fall inga lösa småsedlar kvar och den femma jag hade gav jag i stället till chauffören som var en trevlig man och släpade min rullator in och ur bussen flera gånger. Colombianerna är ett fredsälskande folk sa vidare guiden, Encarnacion,  (samma namn för övrigt som huvudkyrkan i Marbella) man har fri undervisning, även privatskolorna får staten betala vilket fick mig att undra om skolsystemet inte är tillräckligt utbyggt och i så fall varför fast jag sa förstås inget…

Gamla stan Cartagena, Colombia

Det Cartagena jag såg var i alla fall mycket fint och gav ett väldigt inbjudande intryck.