Att göra sin plikt

Blommande Clematis i "Gardens by the Bay", Singapore

Dagen idag har inte varit särskilt bra. Jag vaknade litet för sent för jag sov dåligt i natt.  Och när jag vaknade så mådde jag illa och magen körde runt. Tror att det är medicinbiverkan av en medicin som ändå inte hjälper efter ens ett par månaders bruk - nästan lika länge som jag rätt ofta mår småilla.

 Det blev litet bråttom för jag hade en tid att passa mitt på dagen. Skulle bara ta en snabbdusch först och en morgonfika. Men så är jag så disträ att jag börjar med att blöta ner håret, måste alltså tvätta det och torka och blir därmed ännu senare. Sen skulle ju kattbebisarna ha sitt också... Att äta frukost blev det inte tal om, inte ens hinna ta nåt i förbifarten. Stressad som var jag var så fick jag problem med att backa ut med permobilen - den är ganska skrapad vid det här laget och blev det ännu mer i förmiddags. Men jag kom iväg och då hade jag redan passerat mötestiden för att fixa till naglarna och bli fin. Kommer en bit ner på min gata och då står en motorcykel så parkerad att jag inte kommer förbi. Men en nästan granne såg min belägenhet och fick bort den så att jag kunde susa vidare.

Blommande träd, Fuengirola, Spanien 29/4 2014

. När jag äntligen kom men en kvart för sent så hade nageldamen en ny kund och jag hade inte tid att vänta för jag var tvungen att åka till banken i ett akut ärende och sätta in pengar på ett konto före alla helgdagarna. Den lilla enda kattunge som är såld är litet för klen att säljas så jag fick lämna tillbaka pengarna omgående (hade en mycket upprörd diskussion med köparen i går som trodde jag ville blåsa henne på katten när jag sa att tyvärr.... Men detta återkommer jag till en annan gång.) Så det var bara att illa kvickt betala för att slippa höra ifrån henne mer. Upptäcker dock att jag i hastigheten glömt lappen med kontonummer hemma och får vända och åka hem igen...

Mötte min städerska och allt i allo på vägen hem till mig. Hon tog ut mina hundar medan jag letade bankkontonummer och därefter i flygande fart tog mig ner på stan igen. På banken var det en milslång kö och jag trodde inte att jag skulle hinna i tid till träffen med ett par väninnor som jag skulle luncha med på en svensk restaurang. Jag hann dock och fick en trevlig pratstund med dessa allt medan jag åt hemlagade köttbullar - nästan som mammas - med gräddsås och lingonsylt till samt potatismos. Det var riktigt gott! En eloge till Carola i köket!

Vanlig blommande växt, fotad i Coin, Spanien

Vid denna lunchträff passade jag också på att få mitt röstkuvert för poströstning från utlandet till det stundande EU-valet bevittnat av två personer. Många verkar tycka att det är svårt att veta vad man ska rösta på när man kanske inte följer med i debatten så noga. Men jag vet var jag har min hemvist så för mig är det inga större problem.
Min son var nyligen och hälsade på mig en vecka och vi,  eller snarare han, talade en del om detta. Han är med sina 19 år förstagångsväljare och det kändes mycket glädjande för mig att höra hur medveten han är och att han inser hur viktigt det är med jämställdhet i samhället för allas skull och detta beundrar jag honom för och känner mig till och med litet stolt faktiskt!.Jag har försökt att aldrig påverka honom och vi har därför sällan diskuterat politik i hemmet men det är ju ofta det outsagda som påverkar mycket ändå eller utslängda kommentarer i olika sammanhang. Han är född och uppvuxen i ett mansdominerat spanskt samhälle och uppfostrad av en ensamstående svensk mor så han har nog fört med sig frön till Sverige när han flyttade dit, fortfarande väldigt ung. Så jag är mycket glad att jag har  fått en självständig och kritiskt tänkande son men det är nog mer hans förtjänst än min. Han var aldrig något "svårt" barn utan ett "lätt" barn för en ensamstående äldre mamma i utlandet utan större erfarenheter av barn och även utan större kontaktnät, att ta hand  om. Jag såg aldrig hans uppfostran som en plikt  eller svår uppgift även om jag ju tycker att det är en förälders plikt att efter bästa förmåga och möjlighet stödja sitt barn i alla skeenden.

Palmer på stranden i Marbella, Spanien

Detta med plikt låter kanske gammalmodigt idag dag  och även i mina öron men var viktig hos generationen före mig och jag har väl också påverkats förstås. Det låter för mig både väldigt lutherskt och mycket svenskt (den nuvarande svenske kungens farfars valspråk var också "Plikten framför allt"). Jag tar det emellertid inte lika högtidligt utan för mig är plikt mer att göra sitt bästa efter förmåga. Mer tycker jag inte att man kan begära av någon. Man skall inte behöva uppoffra sig till utplåning och tycker nästan litet synd om dem som måste låta plikten styra deras liv.

Trött efter den goda lunchen kände jag att jag behövde hem och sova siesta och det var riktigt skönt att få ett par timmars behövlig sömn. Vaknade vid sjutiden i kväll och tänkte att det är väl lika bra att få iväg den där poströsten då och kanske samtidigt köpa nåt gott till kvällen - man firar ju Valborg idag i Sverige, dvs man hälsar våren välkommen med vacker manskör  (som jag bara älskar) som sjunger om vintern som rasat ut och annat traditionellt som hör denna dag till och man drar på sig förkylningar för det är ju inte alltid så varmt - särskilt inte i år fick jag höra av gamla glada småfulla uppsalavänner som firade sista april som man säger där. De ringde upp - det gamla gänget var till stor del samlat - och" skååål på dig lilla stumpan och här är det alldeles vitt på marken..."

Tog mig alltså till posten som har kontor i det stora varuhuset och på vägen står det en stor biljävel parkerad på trottoaren. Den här gången var det ingen snäll nästan granne till hands att flytta undan den så det var bara att köra ut i gatan. Detta tycker jag inte är så kul med ibland mycket livlig trafik, svårt att ta sig upp på trottoarkanten igen om det ens går och jag känner mig väldigt oskyddad.

Från orkidéodling, Phuket, Thailand

På postkontoret hade man tydligen inte räknat med att trots att det i morgon är 1:a maj (och min pappa skulle ha fyllt 89 år om han varit i livet) och sedan långhelg för många skulle komma nåt folk. Så det fanns en person i tjänst och kön var  bara hur lång som helst av folk som stod och hängde och väntade och suckade i den dåliga luften därinne. Jag satt 40 minuter och väntade på att få köpa ett frimärke till min poströst i det knallgula kuvertet. Så nog gjorde jag min plikt alltid!!!

 När jag var barn och fick fick följa med föräldrarna till vallokalen i Församlingshemmet i lilla Vara i Västergötland så sa man efteråt att "Nu hade man varit och gjort min plikt." Det var litet högtidlighet över det hela, det var långt före poströstningens tid och det var en viss stämning runt omkring. Idag med poströstnig så ges fler medborgare möjlighet att rösta men kanske det inte känns högtidligt direkt (i alla fall inte att sitta i 40 minuter i kö i en lokal med småunken luft)  men är viktigt i ett demokratiskt samhälle - för att det skall fortsätta att vara demokratiskt. Många som låter bli att rösta kanske inte tänker på att det faktiskt är en rättighet man har just därför att man lever i ett demokratiskt samhälle vilket inte alltid har varit så. Soffpotatisar bidrar till att denna rätt kan urholkas om man tänker som så att man skiter i hur det går och att man inte kan påverka  i alla fall. Vet man inte kan man hellre rösta blankt - det är ju också ett sätt att visa vad man tycker.  En demokrati sköter ju inte sig självt. Tycker jag alltså.


 Tänkte, när jag äntligen kom ut från posten och den stressade postgubben och hade träsmak i baken, att nu skall jag köpa mig nåt gott att mumsa på ikväll och satt sedan och väntade nästan lika länge vid ost -och charkdisken för att få handla litet smått och gott!

Men nu sitter jag här och mumsar på den goda leverpastej  med svartpeppar och den mogna biten brieost och ett stort glas rödvin och dagen som gick börjar kännas bättre!

GLAD VÅR!

Blommande träd, Fuengirola, Spanien 29/4 2014

Snart är det slutseglat….

Så är den sista dagen ombord snart till ända. Vi flyttade fram klockorna 1 timma kl 12.00 strax före lunchen för att det skall stämma när vi kliver i land i Ft. Lauderdale, Florida i morgon bitti. Mitt på dagen så att ingen försover sig pga tidsändring i natt. De blir väl en tidig kväll för de flesta och många skall ju direkt till sina flyg i Miami och Fort Lauderdale för att fortsätta till andra destinationer runt om i världen. Även Legend  skall vidare då ett kryssningsfartyg aldrig ligger still utom när hon ligger på varv. Nu skall hon vidare till Europa och i maj nån gång till Skandinavien, bl a Stockholm för att sedan fortsätta mot St. Petersburg, Ryssland. Vi har ju inte följt med världshändelserna så noga ombord men har ju hört att en viss herre i öster är på krigsstigen. En tanke som förstås skrämmer.

Souvenir från Panama. Där sys många applikationsarbeten.

Med nöd och näppe och efter att ha riskerat såväl resväskans som handbagagets dragkedjor har jag fått igen allt. Detta sedan jag fått höra att datorn kan jag ta som handbagage också så den har fått lämna plats för nyinköpta souvenirer i kabinväskan och annat som jag redan börjat undra över varför jag köpte….Min utslitna handväskan har jag dumpat till förmån för en inköpt broderad  typ kasse i Guatemala där jag även förutom innehållet i handväskan även kunde stjälpa över litet från resväskan…. Jag vågar inte tänka på den totala vikten jag släpar med mig och hoppas på det bästa.  Har jag tur får man nog ha med sig mer packning på flyg till/fån USA. Jag har för mig det men har glömt att kolla vad som gäller för American Airlines som vi flyger med. Och det är ju inte bara bagaget tyvärr som lider av övervikt…Med allt ätande och drickande ombord så har vi ju inte gått ned i vikt precis - trots att vi inte har lassat i oss lika mycket som vanligt.

Litet har jag förstås fått dumpa sånt som halv- eller trekvartfulla tuber och burkar med krämer av olika slag. Den  flaska med au de toilette som jag köpte på taxfree i Malaga i tung glasflaska men med gott innehåll, tappade jag i badrumsgolvet redan första kvällen ombord så den sprack och väldoften spred sig litet mer än vad som var önskvärt. Bara den gjorde bagaget några hekto lättare fast i det stora hela har denna förlust inte så stor inverkan på den totala vikten.

Legend of the Seas

I vanlig ordning kommer jag att ha de tyngsta klädesplaggen på mig på flyget och eftersom jag alltid fryser som en gris när jag flyger så blir det en hellång kjol med långärmad T-shirt till samt ännu en T-shirt, litet tjockare, som jag köpt ombord. Samt leggings förtås samt de stödstrumpor jag måste ha när jag flyger. De värmer också litet. Till denna mundering tillkommer de tyngsta Birkenstocksandalerna samt samt smycken som väger litet mer och är lätta att ta av sig om det börjar pipa om mig när jag går i genom säkerhetskontrollen. Den vindtäta jackan kommer med på armen för det kan ju faktiskt komma några regndroppar innan vi kommit till flygplatsen på avresedagen.

Har väl hört sista "Sweet Caroline" på ett tag. Denna är en av de standardlåtar ombord som alltid spelas och önskas, lätt att sjunga med i och för mig nästan har blivit ett signum ombord, åtminstone i pianobaren där jag brukar tillbringa rätt mycket tid., inte för att sitta i baren utan mest för att lyssna på musiken faktiskt. Vi har en mycket skicklig pianist på denna kryssning men det är inte direkt nån sing a long-musik som han spelar.

Textil, Guatemala

Nu har det blivit dags att lämna soldäck, åka ner till hytten och göra sig i ordning för sista middagen på Legend.

Bagaget skall stå utställt utanför våra hytter i kväll mellan kl 19.00 - 23.00 och sedan behöver vi inte bekymra oss vidare om det förrän det hämtas ut i land i terminalen i Fort Lauderdale och tullen eventuellt vill titta på det. Sedan är det bara att dra vidare till hotellet. Vi får visserligen inte checka in på flera timmar men kan i alla fall lämna bagaget där medan vi hittar på nåt annat under den dag vi har kvar i USA innan vi sätter oss på planet hem. Denna gång tycker jag faktiskt det känns bra att semestern är slut och det blir vardag igen. 

Hem ljuva hem!

Cartagena de las Indias

Igår hade vi vår sista utflykt för den här gången och med  idag har vi två dagar till sjöss kvar innan kryssningen tar slut i Fort Lauderdale, Florida. Vi skulle från början ha flugit hem samma dag, Åsa och jag, men flygbolaget ändrade avgångstiderna så vi har blivit tvungna att boka in oss en natt på hotell den 17/4 för att sen äntligen vara hemma på långfredagen som i år infaller den 18 april. Det skall bli så skönt att komma hem. Vi har varit ute så länge och jag längtar hem till djuren och undrar hur stora kattungarna har hunnit bli och om de känner igen mig. Dessutom väntar jag storbesök då min käre son och en tjejkompis till honom kommer på besök bara två dagar senare.

Hästdroskor, Cartagena, Colombia

Men nu till gårdagens händelser. Legend of the Seas lade till i Cartagena de las Indias eller i dagligt tal Cartagena i Colombia. Vi har ett Cartagena i Spanien också förutom flera till runt om i världen. Denna dag hade Åsa och jag bokat olika turer och jag vet faktiskt inte varför jag hade bokat den tur som jag skulle iväg med: om den verkade rolig, lättsam (börjar bli trött att flänga runt men man vill ju samtidigt passa på att se nåt), billig eller nåt annat. Hur som helst var det en öppen buss och det skulle vara ett slags partytur med stopp på flera platser. Jag var tidigt ute på piren för att få bra plats,  dvs sitta långt fram för att kunna fota bättre. Jag följde definitivt inte med för att börja hinka gratis rom kl. 10 på morgonen! Jag förstår inte ens att folk kan men somliga hade inga problem alls med detta! Det stod flera färgglada målade bussar i rad och jag blev hänvisad till en.av dem. Men den kunde jag inte kliva ombord på då det var höga trappsteg trots en stegpall man placerat där. Då blev jag tillsagd att ta bussen som stod sist i raden och i den kom jag upp utan vidare. Men den var liten och kunde inte ta alla passagerare som skulle med och de andra färglada målade öppna  bussarna var redan fulla och en del hade redan kört iväg. Man stod och dividerade, folk blev arga och vägrade sitta som packade sillar. Dessutom var benutrymmet så minimalt att jag hade ont i hela kroppen efter redan en kort stund. Jag satt i alla fall längst fram och kunde sitta på snedden och åtminstone sträcka ut ett ben vilket fler än jag tvingades till. Det skulle rymmas 4-5 passagerare på varje bänkrad men bussbolaget hade nog glömt att räkna med storvuxna europeer och ännu bredare amerikaner…

Gamla stan i Cartagena de las Indias, Colombia

Medan man tjafsade på marken så klämde det tremannaband  som fanns på varje buss i med sång och musik på högsta volym och jag var mycket tacksam att inte sitta vare sig direkt framför eller bakom det. Till slut kom det en ny, större, buss i samma stil och den jag satt i skulle tömmas. Då var vi redan 15-20 minuter försenade. I denna nyrekvirerade buss kom jag heller inte upp och vi stod och dividerade på marken när en av de anställda från Royal Caribbean kom och frågade vad som stod på. Då hade jag redan frågat en annan dam med käpp om hon kom upp på bussen och det gjorde inte hon heller. Jag frågade genast om det fanns nån buss kvar på kaj med annat utflyktsprogram som jag kunde hoppa på och sa samtidigt att det inte bara var jag som inte kunde ta mig upp på partybussen (bara namnet låter ju avskräckande….). Det visade sig att vi var fem äldre personer och snabbt fixade den anställde på Royal Caribbean oss ombord på de bussar som skulle iväg och besöka det medeltida Cartagena. Denna utflykt var ca 20 USD dyrare men detta behövde vi inte betala. Jag fick plats längst fram i en mycket bekväm buss och satt så till att jag kunde fota någorlunda. Vi blev också försäkrade om att denna tur var bra mycket bättre och trevligare än den första som vi bokat in oss på. Och detta var helt rätt. Men sånt tjafs innan förutom att denna tur gick iväg senare på förmiddagen försenade ju oss en hel del! Fast vi behövde i alla fall inte gå ombord på Legend igen utan att ha sett något.

Gamla stan, Cartagena, Colombia

Spanien har under århundradena inte varit så populärt i dessa trakter av världen när man härjande drog fram och både rövade och dödade - förstås i religionens namn som ursäkt. Jag kunde ju inte låta bli att fråga guiden hur relationen Colombia - Spanien ser ut idag och då var guiden noga med att påpeka att det var historia han talade om. Alla de skatter spanjorerna samlade på sig blev tvungna att försvaras mot sjörövare och man tvingades bygga en kraftigt fort i Cartagena som vi besökte och såg från utsidan men inte gick in i. Då jag var barhuvad drabbades jag av en mängd hattfösäljare av olika slag men jag stod emot dem alla. Man sålde båda vanliga solhattar samt s.k. panamahattar i olika färger. F.ö. tillverkas inte panamahattarna i Panama utan i Eucuador men finns att köpa i Panama och litet runt om - även på de årliga "Internationella dagarna" i Fuengirola bara ett stenkast från mitt hus! 

Damerna som jag delade hästdroska med, Cartagena, Colombia

Denna exkursion innehöll faktiskt en riktig höjdpunkt : I häst och vagn färdades vi omkring i Cartagenas gamla stad och in på de trånga gatorna med mängder av vackra hus där en gång de rika bott - och väl fortfarande gör.  Vi passerade även förbi ett hus där  Gabriel Garcia Marquez, nobelpristagaren i litteratur, hade bott. Det fläktade skönt i värmen att färdas på detta sätt och det fanns hur många fotomöjligheter som helst med det ena huset mer pittoreskt och vackrare än det andra. Dock var luftfuktigheten så hög att min kamera immade igen hela tiden och jag vet inte riktigt vad jag knäppte. Men fotade gjorde jag och blir bara en fjärdedel av de ca 2000 bilder jag fick med min nya mobilkamera, Iphone 5S, ( som är mycket snabb och tar väldigt fina bilder i dagsljus både jämfört med min gamla mobilkamera och den "riktiga" kompaktkameran. Den är så snabb att även i snabba rörliga situationer kan den lyckas ta foton.  Åtminstone brukar ett eller annat foto i en fotoserie bli "godkänt". Den duger dock inte så mycket till när det är mörkt) så är jag nöjd.

Det blev även tid över till litet shopping i ett tidigare fängelse men jag hade velat ha mer tid på mig att se mig runt för det var många butiker där. Och guiden slängde ur sig att där kunde man köpa colombianska smaragder. Men vem köper ädelstenar på en kvart? Jag var nu inte ute efter detta heller men hade velat titta på konsthantverk.

Gamla stan, Cartagena, Colombia

Vad jag fick se igår var alltså den sida av Cartagena som man helst visar fram. Åsa hade varit på en tur där hon även fått se hur "vanligt folk" och mindre bemedlade ofta bor. Hennes guide var tydligen socialt engagerad ssk vad gällde olika projekt för ungdomar och under turen kom många människor fram för att bara hälsa på honom! Min guide var precis tvärtom. Han avslutade sin guidning med att  säga ungefär som så att han inte visste vad vi hade hört och läst i våra respektive hemländer om Colombia vad angår brottslighet, droger, våld osv men att vi skulle ta det med en nypa salt. Jag vet inte om han talade i egen sak eller måste säga detta men jag gav i tyst protest ingen dricks. Jag hade i alla fall inga lösa småsedlar kvar och den femma jag hade gav jag i stället till chauffören som var en trevlig man och släpade min rullator in och ur bussen flera gånger. Colombianerna är ett fredsälskande folk sa vidare guiden, Encarnacion,  (samma namn för övrigt som huvudkyrkan i Marbella) man har fri undervisning, även privatskolorna får staten betala vilket fick mig att undra om skolsystemet inte är tillräckligt utbyggt och i så fall varför fast jag sa förstås inget…

Gamla stan Cartagena, Colombia

Det Cartagena jag såg var i alla fall mycket fint och gav ett väldigt inbjudande intryck.

Sammandrag Costa Rica, Panamakanalen och Panama

Nu har det gått flera dagar sedan förra inlägget. Har varken haft tid eller ork som vi fnattar runt i värmen. Dessutom är mina datatekniska kunskaper inte så överdrivna så jag har därför "tappat bort" de inlägg jag faktiskt skrev och får nu börja om från början igen…

Gaveln: Lokal för "Nummer 1" och "Nummer 2", Costa Rica

Alltså Costa Rica: Jag hade verkligen sett fram emot detta besök och blev väl också därför så mycket mer besviken. Minnet därifrån blir den smuts, likgiltighet och nästan ovänlighet vi mötte i Puntarenas som var vår Port of Call. Åsa och jag hade gemensam tur denna dag och hade valt en utflykt som hette: Coastal Orientation (Panoramic Scenic Drive ).  Innehållet  stämde för det första inte alls med vad som stod i beskrivningen av utflykten och för det andra fick vi en guide som behandlade oss som förskolebarn som inget visste och inget kunde. " Och vet ni vaaaad? Jooo… Costa Rica är Centralamerikas rikaste land, vi har fri och obligatorisk undervisning och om föräldrarna inte låter barnen gå i skola så tar myndigheterna hand om barnen, vi har hög klass på sjukvården….Och kaaaannn ni tänka er? Jooo, natuuurligtvis så betalar vi  s k a t t !"  Osv osv osv….

Dansuppvisning i Esparza, Costa Rica

Visst är det bra med information men denna unga kvinnliga mycket kunniga och insatta guide hade inte fått lära sig vikten av att hålla pauser för att hålla åhörarnas intresse vid liv och heller alltså inte lärt sig att behandla vuxna som vuxna. Turen var totalt på 3,5 timma och hon malde oavbrutet på under denna tid utom när vi stannade för de uppehåll som var inlagda i progammet. En del passagerare somnade förstås och både Åsa och jag och jag och kanske fler med oss slutade att lyssna på denna Irene.

"Scenic Drive" från Costa Rica

Bland det första Irene talade om var att toaletten ombord på bussen bara gällde för yttersta nödfall och för "Nummer Ett". Om vi (passagerare i 50 - 70-årsåldern, inga barn med i bussen) måste göra "Nummer Två" och inte kunde vänta tills vi kom till det sista stoppet så skulle vi säga till henne. Vilken tur att jag inte behövde utnyttja bussens faciliteter varken för "Nummer Ett" eller "Nummer Två" för jag skulle säkert ha glömt bort vilket "Nummer" man fick eller inte fick göra!

Tidig morgon i väntan på att få in i Panamakanalen

Första stoppet var i en liten by eller småstad vid namn Esparza. På ena sidan av torget låg kyrkan och mitt på torget hade man ställt upp stolar till oss för nu skulle det dansas! Små söta blyga flickor 4-5 år gamla samt ytterligare tre barn till som var kanske 3-4 år äldre skulle uppträda med nationella danser. Visst var flickorna näpna, alla i likadana klänningar, men de höll på för länge och när man sen sen skulle ha upp turister från turen till att hoppa runt också så bara stirrade Åsa och jag på varandra. Av vår korta utflyktstid så ägnade man en hel halvtimma åt detta! Men de amerikanska mormödrarna och farmödrarna så förtjusta ut och filmade och fotade innan de stackars små barnen skulle gå runt och skaka hand med oss alla! Vi hann slänga en blick in i kyrkan på andra sidan torget innan vi äntrade bussarna igen. Sedan skulle då den "riktiga" turen ta vid och i beskrivningen stod det: "Costa Rica's topography is one of the world's most diverse - rolling hills, high mountains, plains, valleys and riverbeds…."  Vi såg litet berg och kullar på långt håll och vad vi se riktigt  mycket av var träd och buskar i i olika torra stadier och inte mycket grönska alls. Slutligen kom vi då till typ uppsmälld lada med det ståtliga namnet "El Jardin Souvenir Market" där man dessutom kunde köpa förfriskningar samt besöka inrättning för "Nummer Ett" och "Nummer Två".

Panamakanalen

Därefter var det raka spåret tillbaka till hålan Puntarenas där fartyget väntade. Åsa och jag bestämde att genast gå ombord och äta lunch och därefter gå ut en sväng och se stan på den korta tid som fanns kvar tills fartyget måste lämna hamn. Nere vid stranden fanns en turistmarknad uppsmälld och denna var i sorgligaste laget. Vi hade istället för att betala dyrt på "El Jardin " som var typ supermarket där man inte kunde pruta utan betalade direkt till en kassörska, väntat med att handla tills vi kom tillbaka till kaj, där ofta souvenirstånd finns uppställda. Men vi kunde knappt hitta några typiska souvenirer eller föremål som vi bedömde som inhemska. Däremot många hemska som neonfärgade krucifix med kedja i i plast i olika kulörer. Vi såg indiska kjolar, textila  konsthantverk från Peru och Guatemala och jag hittade keramik som var likadan som en liten bukig  vas jag köpt i Belize för några år sen i en statlig souveniraffär. Mängder med T-shirts och annan textil med texten Costa Rica - Pura Vida fanns också till försäljning.  När jag på spanska frågade vad något kostade fick jag knappt svar och priserna var dessutom höga och viljan att pruta ner dem var obefintlig. Till slut hittade vi sommarlinnen i ribbstickad bomull med handtryck på till normalpris så vi fick trots allt med oss en användbar souvenir därifrån. 

Panamakanalen

Vi tänkte att vi kanske varit småsnåla när vi köpte exkursionen och borde ha offrat mer pengar på den. Men så träffade vi på några av våra bordsgrannar som betalat dubbelt så mycket för att komma upp i rengskogen och de var lika besvikna de. Det hade varit torrt och trist men de hade sett många vattenfåglar.

Detta var många ord om någt vi inte tyckte om…

En av de tre konstgjorda sjöarna i Panamakanalen

Riktigt lika många ord för att beskriva Panamakanalen har jag inte men det är klart att passera genom denna var en enastående upplevelse i en klass för sig  och något jag varken förr eller senare kommer att få uppleva. Kanalen firar i år hundraårsjubileum och vi fick höra att den också skall byggas ut (breddas). Det är tre slussar genom konstgjorda sjöar som man passerar och det tar ungefär 9-11 timmar att ta sig igenom hela kanalen. Jag tror det tog 9,5 tim för Legend att passera. För varje passagerare är priset 100 USD berättade en högtalarröst som under dagen kom med information allt eftersom. Vår slussning började tidigt på morgonen omkring kl 7.30 och tog sen i stort sett hela dagen tills vi hade gått igenom.

Det var fler fartyg än Legend i Panamakanalen denna dag

Då vi misstänkte att det skulle bli slagsmål om sittplatser och bord på pooldäck blev vi väldigt överraskade när vi tidigt denna morgon kom upp för att äta frukost i "Windjammer" som en av matsalarna heter. Det fanns ett flertal lediga bord med stolar och vi ockuperade genast ett. nära ett öppet fönster. Sedan gick vi i omgångar hela dagen för att äta olika måltider, gå upp på ett högre däck för att fota när det inte räckte att fota genom det öppna fönstret, hämta fika osv för att inte bli av med våra platser eller behöva släpa med oss datorer eller kameror varje gång vi skulle lämna bordet.

Har Sofia som första namn i passet men det är ju inte mitt svenska tilltalsnamn

Vi kom ut på atlantsidan och till Colo'n i Panama. Staden är uppkallad efter Cristoffer Columbus (på spanska Cristobal Colo'n). På natten började fartyget gunga ganska häftigt men inte gjorde det mig något, jag mest noterade detta. Åsa kom med förklaringen senare då hon hade fått höra av sin guide att fartyg endast får stanna i ett dygn i Panama så Legend hade fått ge sig ut till havs för att senare återvända och det hade gått litet vågor i Atlanten.

"Aerial tram" med plats för fem personer. Regnskog, Panama

Normalt bokar jag alla min utflykter hemifrån dels för att fördela utgifterna och slippa riskera att de tar slut dels för att slippa köa ombord för att köpa dem. Men just inför exkursion i Panama väntade jag för jag ville fråga litet mer innan jag bestämde mig. Åsa visste väl redan vad hon ville ha. Den exkursion jag var intresserad av, faktiskt samma som Åsa - där man bl a förutom att  besöka en indianby och se på konstahantverk även skulle titta på djurlivet - blev jag starkt avrådd från att ta och jag rekommenderades enbart en enda tur som inte krävde just nåt gående : typ linbana, fast man kallade det "aerial tram" i regnskogen helt nära ett mycket känt resort. Mycket fint med en massa grönska, ssk kungspalm men även lianer, balsaträd m fl. Men några djur såg vi inte. Om en vecka ungefär sa man att den mycket långa regnperioden börjar då man kunde se detta pga en viss växts utseende. Det regnar ofta i Panama även under icke regnperiod men då är det typ korta skurar och sen uppehållsväder igen.

Regnskog, Panama

När Åsa och jag träffades igen så sa hon att jag mycket väl kunde ha fölt med på hennes utflykt. Så det verkar som att man ombord och även i det tryckta programmet med beskrivningar av utflykterna har litet dålig reda på sig och att symbolerna för lätt, medelsvår och svår terräng för t ex rullstolsburna och gäster som har svårt att gå är missvisande. Men kanske är man orolig för att bli stämd eller nåt sånt i efterhand. Vad vet jag men ha litet mer bättre reda på sig tycker jag man borde ha när man säljer nåt.

Kungspalm, regnskog, Panama

Guatemala

I dag har vi vilodag igen dvs en dag till sjöss. Vi har lämnat Guatemala bakom oss, fartyget befinner sig i skrivande stund på nicaraguanskt vatten och vi stävar mot Costa Rica som vi skall besöka i morgon.

Vi har varmt nu med hög luftfuktighet men här till havs fläktar det skönt. Särskilt väl märktes detta i går i Guatemala där man kunde känna när man passerade, inte olika klimattyper direkt men det varierade ändå mellan den mycket höga luftfuktighten och värmen precis efter att vi klivit av fartyget där värmen kändes tryckande, nästan obehaglig. På låglandet en bit bort från havet blev det svalare och ännu längre bort och litet högre upp regnade det och blev också grönare. På hemvägen till och med frös jag i bussen tills vi kom ner till havet igen och värmen på nytt slog emot oss.

Fruktförsäljning vid vägkanten, Guatemala

Mitt val av utflykt gick till Antigua en gammal spansk stad i bergen känd för sina välbevarade byggnader och kyrkoruiner (Kyrkorna förstörda genom jordbävningar) och med kullerstensbelagda trottoarer. Staden finns med på Unescos världsarvslista. Så gott som alla hus var låga vilket gav hela staden en likartat och litet märkligt intryck. Det var bara ett enda stopp på hela turen och detta var  ett inplanerat besök i det kombinerade museet och verkstad samt butiksförsäljning av jade. Här har man även svart jade förutom den vanliga gröna. Priserna var höga så jag handlade ingenting. Det ingick föredrag i turen (förutom enda chansen till toalettbesök) men jag upplevde hela byggnaden med ett flertal olika rum som litet virrig och med dålig hörsel och ännu sämre lokalsinne så tappade jag min lilla grupp och strövade runt på måfå och tittade. Överallt stod det beväpnade vakter liksom överhuvudtaget polis och militär i nästan varje gathörn i stan - ofta unga killar som gärna ställde upp för fotografering!. Jag blev bjuden på en liten kopp kaffe som presumtiv spekulant och det var betydligt starkare och godare än den lank man serverar ombord. Istället för att titta på smycken eller figurer jag ändå inte skulle köpa hittade jag en hund som slöade under ett bord i butiken som jag lyckades locka till mig efter viss tvekan från vovven. Men den verkade nybadad och omskött  och vakten sa att den var snäll så jag vågade mig på en pratstund med hunden som inte hade ett dugg emot att bli kliad i nacken och gosad med…. 

Skolflickor i uniform, Antigua, Guatemala

Jag hittade guiden till min buss och då var det nästan slut med studiebesöket och det blev en bussrundtur i staden innan återfärden började. Man kunde se att förberedelser för Semana Santa = heliga veckan= påsk hade börjat. I många fönster och på annat håll såg man mörklila band i olika slags uppsättningar, färgen under fastan.

Guiden berättade att numera går ca 70 % av barnen i elementär skola och man har två "lag", en grupp elever går i skolan på förmiddagarna och slutar tidig eftermiddag och senare på dagen är det en annan grupps tur att gå till skolan. Man har inte råd att ge eleverna lunch i skolan men de får nåt slags mellanmålmål i alla fall. Eleverna bär skoluniform men jag vet inte vem som betalar dessa. Man har olika uniformer för olika skolor. Det finns även privata skolalternativ men fortfarande är det bara ca 5 % av befolkningen som går i högre utbildningar. Fattigast av alla är föga förvånande indianerna.

Guiden (som tillhörde de 5 procenten) berättade vidare att folket i landet är fredsälskande och fridsamma - och då kan man ju undra varför det nästan kryllar av polis och militär på gatorna….Han nämnde dock geruillan i norr men sa samtidigt att där ofta varit litet oroligt där under århundradena. Varför fattade jag inte.

Större delen av befolkningen är romerska katoliker men protestantism förekommer också. Själv såg jag en skylt på ett hus i Antigua som visade att där höll Sjundedagsadventister till.

Kvinna i Antigua, Guatemala

Väl tillbaka vid piren fanns där en permanent marknad för turister med försäljning av konsthantverk, i första hand landets berömda textilvaror i starka färger och fantasifulla mönster. Man kunde se kvinnor som satt och vävde och man kunde köpa - mestadels maskinbroderade - varor som dukar, blusar, klänningar, ryggsäckar och andra väskor , jackor och fodral av olika slag i en oändlig variation. Och alla försäljarna sa samma sak att "just för dig har jag ett specialpris i dag, jag ska ge dig ett riktigt bra pris….". Samtidgt var det lätt att pruta så jag vet inte hur stort påslag de hade från första början men nästan alla sa att de behövde pengarna och frågade vad man erbjöd. Dyrt var ingenting i slutändan och det var nästan så att jag skämdes när jag visste hur fattiga de var. Jag fick mig både en delvis maskinbroderad klänning samt en som till delar var handbroderad samt köpte en stor broderad shoppingkasse för att få hem allt i samt litet annat. Bagaget börjar bli oroväckande stort nu…

Stilla dag på Stilla havet

En stilla dag på Stilla havet är precis vad vi har haft idag. Eller Pacific Ocean som det också kallas. En spegelblank yta som vid i alla fall vid ett tillfälle bröts av några delfiner som hoppade upp och Åsa hann uppfatta men några foton blev det inte och de kom inte tillbaka.

Vi har gjort allt i maklig takt, gick runt och fotograferade litet, satt och slöade i skuggan och till lunch där det annars brukar vara rusning efter fönsterbord var det i dag istället jakt på matbord som låg i skuggan. Luftfuktigheten är högre nu och de +27 C man utlovade igår känns det som att vi har passerat med ett flertal grader. Jag förstår bara inte hur folk kan ligga och steka sig i hettan även om det fläktar litet. Inte ens vattnet i poolen var uppfriskande sa man. Kanske skulle temperaturen ha passat mig för jag går inte i under så där 30 grader och senast jag badade på riktigt var i Mexikanska Gulfen för knappt 10 år sen. Då var det runt 33 grader minns jag och mycket behagligt.

Vi har mest suttit i skuggen nere i hytten eller i skuggan på pooldäck och Åsa har hjälpt mig att rensa min dator, som visade varningsflagg, så att jag kan lägga in fler bilder igen. Min nya mobilkamera, Iphone 5S är jag mycket glad för då den tar väldigt fina bilder samt tar i snabb följd så att man kan fota rörliga föremål som dansare och akrobater och djur.

Vi har beskådat nån typisk amerikansk lek för att underhålla gästerna på pooldäck där en "lekledare" som var "krigsmålad" i ansiktet och skulle föreställa en "vilde" från Nya Zealand lärde hugade deltagare en "krigsdans" och utstöta höga skrik. Åtminstone tjuten var autentiska!

Betydligt intressantare var att se hur en fillipinsk kock snitsade till skulpturer av vattenmelon samt  andra frukter och grönsaker med stor skicklighet. Kön var lång av alla som ville fotografera konstverken som både var vackra och humoristiska.

När jag tänker tillbaka på mina första kryssningar så märker jag stora skillnader på mig som passagerare då och idag. Jag har nu kryssat ca 20 ggr med Royal Caribbean samt ett par gånger med andra rederier och hade faktiskt inte en aning om vad som väntade mig när jag klev ombord på en kortkryssning på fem nätter i Malaga hamn första gången det begav sig. Det finns så otroligt stort utbud av aktiviteter ombord från morgon till kväll och för alla smakriktningar - förutom de utflykter man kan välja till - att jag slet som en hund för att hinna med allt - även de paralella aktiviteterna!  Att pröva på allt och fnatta runt för att hinna med mesta möjliga är slitsamt trots att jag då skippade alla föredrag, bingo och en del annat - liksom gymet. Jag fick motion nog ändå! Jag kom hem som en utsliten trasa efter denna första kryssnig och behövde verkligen vila upp mig! Numera tar jag det hela litet lugnare och väljer mer noga eller tar det helt enkelt dagen som dagen kommer. Det är mycket att passa ändå som olika måltider samt vissa nästan "måsten" Pianobaren är en av måstena där jag brukar avsluta dagen efter att ha ätit middag i matsalen och eventuellt efteråt ha gått på någon show. Det är tidiga kvällar här - om man jämför med mitt nattsudd hemma - och också litet tidigare morgnar, åtminstone de dagar då det står utflykter på programmet.

I morgon är det utflyktsdag och det är Guatemala som står på programmet. Andra kommande dagar blir det strandhugg i Panama, Costa Rica och Colombia - orter som man i vanliga fall inte åker på semester till utom då kanske Costa Rica som väl har en del ecoturism. Även om vi bara kommer att nosa litet på dessa kommande länder så känns det ändå väldigt spännande. Det är tyvärr inte så många av dessa utflykter som är lämpade för rörelsehindrade men i alla fall i morgon går det en speciell tur, nån slags panorama-variant för för hopfällbara rullstolar och rullatorer.

Rapport följer!

Till havs igen...

I

I dag gör vi vår femte dag ombord på Royal Caribbeans kryssningsfartyg Legend of the Seas, om man räknar med den dag vi klev ombord i San Diego, USA. Legend är ett litet fartyg som tar 2076 passagerare och har en besättning på 897 personer och egentligen för litet i min smak. Det har  inte lika mycket att erbjuda ombord som de större fartygen. Samtidigt är det litet lugnare ombord vilket kan passa trötta pensionärer och/eller småbarnsfamiljer. Och till pensionärernas skara kan jag ju faktiskt räkna mig - åtminstone kroppsligen! Barn är det dock väldigt få ombord på denna 15-nätterskryssning så lektanterna har inte fult upp med jobb på denna resa.

Faktiskt så känner vi en ur personalen! Det är en av bartendrarna som tidigare jobbat på ett kryssningsfartyg som förut lade till i Malaga när Malaga var kryssningshamn. Det fartyget, Adventure of the Seas, har jag seglat med både med Åsa samt med min son. Fast vi visste ju inte att denne bartender sedan dess bytt fartyg även om detta är vanligt.

Vårt mål är Panamakanalen och vi beställde denna kryssning ombord när vi gjorde vår förra kryssning tillsammans för drygt ett år sen. När man är så tidigt ute kan man välja och vraka bland hytterna eller snarare: Man kan välja och vraka bland det som ens plånbok tillåter…Då det inte finns så många handikapphytter ombord och man av säkerhetsskäl/framkomlighet inte får ha rullstolar, rullatorer och permobiler eller barnvagnar ståendes i gångarna behöver man en rymligare hytt och det har vi fått den här gången. Visserligen på bekostnad av skåpsutrymme och mindre garderob och märkligt nog även smalare sängar men med stort rum med gott om svängrum och även rymligt badrum utan tröskel och med sittplats för den som inte kan stå och duscha.

Vid vårt middagsbord, vi sitter vid ett 10-bord den här gången, sitter vi nio svenskar från norr till söder eller från Norrland till Spanien om man så vill! Man har buntat ihop oss - rätt mycket svenskar på denna kryssning - vilket jag personligen tyckte var litet synd då det är roligare att sitta vid ett internationellt engelskpråkigt bord. Dock har dessa bordsgrannar tinat upp nu och det känns trevligt! Ett par av de kypare och uppassare som serverar vid vårt bord är spansktalande förutom engelska som är det internationella språket ombord och någon av dem talar visst tyska och franska också.

Vi var på första utflykterna igår och förrgår, båda i Mexiko .Dessa exkursioner ingår inte i priset utan man går bara i land om man vill ströva omkring på egen hand eller köper en utflykt - det finns oftast ett rikt utbud. Men vårt val var inte ett bra val trots att vi hade en bra engagerad guide som talade en förtståelig engelska. Det var programmet och upplägget det var fel på. Stopp på ett par platser med 20 min att titta runt innan det var dags till nästa ställe. På denna korta tid hinner man ju inte få någon uppfattning som helst om platsen, hinna shoppa, fota, fika,  eller vad man nu vill. Totalt värdelöst och vårt omdöme om utflykten som hette Costal Higlights of Cabo San Lucas blev också lågt. Detsamma gällde om utflykt nr två som inte heller var nån höjdare. Landskapet som sådant var inte särskilt vackert och ännu fulare såg det ut med den mängd av bostäder man byggt/höll på att bygga för turister, främst från USA och Kanada. Vi hade svårt att förstå hur någon skulle vilja semestra där. På vissa sträckor såg det annorlunda ut och landskapet påminde då starkt om "hemma" dvs kuststräckan mellan Costa del Sol och Fuengirola i södra Spanien, både vad gällde naturen som byggnadsstilen.

Det fanns emellertid  två ställen på den första utfärden som var intressanta att besöka. Det ena var en fascinerande restaurang där ägaren samlat folkkonst och rummen var fullproppade av roliga möbler och föremål att fotografera. Det var som ett museum där dock vissa föremål var till salu. Här bjöds vi på smakprov av tequila och gavs möjlighet att gå på toa innan vi hastade vidare mot sista stoppet för dagen som var ett lokalt glasbruk. Vi fick se hur man blåste glas och sen vandra runt och titta i butiken, rädd att slå ned något… Vi stannade kvar en stund i Cabo San Lucas en stund och tittade i alla uppsmällda turistshoppar. Egentligen ett ganska hemskt ställe som jag gärna hade undvikit men det var där fartygets tenderbåt la till. Utflykt nummer två i går hade vi heller inte så stor behållning av och vi har börjat ifrågasätta om vi ska följa med på några utflykter alls under resten av resan eller bara gå i land på egen hand. I alla fall skall vi gå igenom vilka utflykter vi har bokat och se om vi hittar nåt bättre alternativ. Dessa utfärder är inte i Royal Caribbeans regi utan det är varje land som erbjuder dessa turer till försäljning som sedan förmedlas av de olika rederierna m. fl.

Av någon anledning var vi mycket trötta denna första eftermiddag och snart efter att vi kommit ombord igen gick vi upp till den bufferestaurang där man inte behöver byta om för att äta och hängde på låset tills den skulle skulle öppna. Jag orkade knappt äta och gick sen direkt ned på rummet. Jag hade tänkt läsa men orkade bara några sidor och det blev en tidig kväll utan både bar och socialt umgänge. I går kändes det bättre och vi åt i stora matsalen och upptäckte då att i förrgår hade man serverat min favoritmat alla kategorier som finns på menyn ombord: Lammskank som är så mör att den ramlar av benet och smälter på tungan. Men sånt är livet….

Nu har vi, med idag , två dagar till sjöss innan vi kommer till Guatemala och så får vi se vad som väntar oss där. Vi har valt olika utflykter, jag åker med ett gäng som är orörliga och inte kan gå så mycket eller knappt kan gå/stå  alls så det blir bara ett par enstaka stopp medan Åsa har valt ett helt annat program.