I valet och kvalet eller att gå över ån efter vatten

                                         

En rullator är bra till mycket: Taxen tycker det är jätteskönt att få skjuts i värmen!

                                 

        Sen en tid tillbaka har jag funderat på att skaffa mig något som på spanska heter "scooter electrico". I Sverige har kärt barn många namn men det dröjde ett tag innan jag kom på vad de kallas för där. Först googlade jag på "elektrisk scooter" men då kom helt annat upp än det jag letade efter. Nu vet jag att de kan kallas för permobil (efter svenske uppfinnaren Per Udde'n), promenadmoped, handikappscooter, elrullstol, shoppingscooter men vanligast verkar promenadscooter vara.

Jag har varit litet kluven i frågan för jag k a n ju gå och jag har en efter spanska mått mätt  en väldigt fin, norsk, rullator. Och den är ett oerhört bra stöd, bra utformad, snygg klädsel, praktisk osv. Men det har börjat ta emot mera att gå nu ssk under denna varma sommar med så hög luftfuktighet att det varit/är extremt jobbigt när det enda fötterna går i är utgågna Birkenstocksandaler. Jag har insett att de höga läckra klackarnas tid är förbi för gott och rensade ur skogarderoben från sådana i veckan som gick. Det blev en hel säck, hamster som jag är ibland och inte vill göra mig av med allt jag samlat på mig av "Bra att ha". Men det känns skönt när det väl är gjort. Jo, som sagt jag  k a n  ju alltså gå och så tänkte jag att jag ju i alla fall håller igång litet mer med rullatorn än om jag skulle skaffa promenadscooter. Detta lilla är väl bättre än ingenting ändå. Tills jag kom på att det är ju det jag inte gör längre. Jag sitter still istället för att gå och handla (med rullatorn) för det kostar på för mycket med både belastningsvärk och annan samt värmen (på vintern är det den råa kylan) Jag kan nästan avstå från kaffe istället för att behöva gå till Mercadona och handla - trots att jag är en riktig kaffemoster som dricker många koppar starkt kaffe om dagen - och om natten med ibland! Ofta kan jag ta mig en kopp precis innan jag går och lägger mig för att sova bättre...

Tror det är bra att kunna kombinera en rullator med en
 promenadscooter så man kan ta sig fram på lämpligaste sätt

Så nu behöver jag inte sitta och filosofera längre och försvara mig och förklara mig inför mig själv (eller för att slippa svara på frågor jag inte har lust att svara på): Jag ska ha min promenadscooter (om jag vågar köra den) och därmed basta! Jante kan slänga sig i väggen!

 En promenadscooter klassas som cykel om den inte körs fortare än 15 km/tim och räknas som gående om den håller promenadfart på ca 6-8 km/tim. Som gående får den köras på gångbanor, på tottoarer i butiker mm. Så beroende på hur "fort" jag kör så är jag antingen cyklist eller gångtrafikant och olika trafikregler gäller då. Det känns bra att veta att jag fortfarande kommer att klassas som gående så jag slipper fundera - om jag kommer till skott alltså - då de modeller jag funderar på inte rusar iväg i högre hastigheter än max 8 km/tim. Jag räknas som gående här i Spanien också och skall alltså köra på trottoarerna här med - om inte en lyktstolpe står planterad mitt i trottoaren  - vilket inte är ovanligt - eller den för övrig är för smal för då skall jag köra "så nära jag kan!" Litet typiskt för det här landet eller hur? Dt betyder i praktiken oftast mitt i vägen då bilar kantar trottoarerna.

På de kryssningar jag har varit vimlar det av
 rullatorer och rullstolar och promenadscootrar!

Så långt är nu allt väl och jag visste vad jag skulle börja leta efter på nätet både i Sverige, Spanien, på Ebay och Tradera med mera...Jodå, i Sverige hittade jag fina på rea - utgående modeller - som var kraftigt rabatterade och företaget ligger t.o.m. i samma stad som sonen bor i visade det sig. Ett par modeller var intressanta men fortfarande mycket dyrare än många av dem jag spanat in på nätet här hemma som fått mycket fina omdömen. Men jag skall ju inte till Sverige förrän i december och hur gör man sen med service och reservdelar? Mycket att tänka på för den helt oinsatte. Nej Sverige skippar vi.... Men nu har jag suttit flera dagar i sträck och kollat in priser, modeller, färger, storlekar, hur långt en modell går på en batteriladdning, hur fort den kan gå, hur mycket passageraren max får väga för en viss modell, storleken på däck,  finns belysning, får benen plats osv osv osv i all oändlighet. Jag upptäckte att det även finns typ tandemvarianter! Då skulle ju vovvarna kunna sitta där i bak och så kunde vi åka på utflykt! En rolig men nog inte så praktisk tanke när promenadscootern skall användas också för andra ändamål. Dessutom är det - förstås - en prisjungel. Jag letar och tittar och jämför och antecknar, tittar igen efter andra upplysningar, leveranspriser och finns varan i lager där den är som billigast? Ingår transport, kommer den monterad? Jag blir alldeles snurrig av allt letande samt att tänka efter före över vad det egentligen är som jag behöver och söka efter det också. Och det vet jag ju inte riktigt i förväg förrän jag vet vad som erbjuds... Det finns hur många modeller som helst så jag skulle kunna sitta i ännu fler dagar och nätter och leta...

En modell jag fallit för då den har extra benutrymme och har fått mycket bra omdömen

Jag har aldrig haft varken bil eller ens kört moppe - utom en gång i min ungdom när jag skulle övningsköra i fd svärföräldrarnsa trädgård på landet. Då såg jag bara ett träd komma närmare och närmare och jag blev liksom paralyserad och stirrade bara på detta fruktträd som jag var på väg in i och visste inte vad jag skulle göra, då jag kände hur exmannen helt sonika tog tag i pakethållaren och lyfte upp moppen med mig hängandes över! Sen tänkte vi att jag kanske skulle kunna övningsköra på byvägen som bara var litet trafikerad och utan fruktträd i vägen. Det gick bra en tag men sen dök det mot förmodan upp en bil i alla fall och då blev jag så nervös att jag glömde vad jag hade lärt mig, stannade moppen (bromsade med fötterna i marken) och efteråt kom jag heller inte ihåg hur man startar igen...Där och då tappade jag engagemanget för detta transportmedel.

Denna promenadscooter har också fått mycket bra internationella omdömen

Men med promenadscootrar är det nåt helt annat. De mindre till mellanstora modeller jag har tittat på har då en maxhastighet på 6-8 km/tim, är anpassade till att passa sådana som jag med lätt manövrering och ett fåtal  tydligt markerade knappar, nödbroms o. dyl. Så jag ska ta mod till mig och söka upp en affär där jag kan se modellerna i verkligheten, provsitta, provköra och fråga, fråga, fråga... Där har jag också varit ute på nätet och letat runt i Malagaprovinsen och upptäcker mer av en slump att närmaste ställe ligger bara en 10 - 15 minuters rullatorpromenad bort från mig! Som hittat! Där kan jag både handla, få goda råd och få service på "maskinen" och de levererar den färdigmonterad också istället för att den kommer i delar i en kartong om jag handlar på nätet och sen ska jag stå här hemma och lyfta och pussla ihop delarna.

Den här färgen är ju bara så läcker, är dock litet tveksam om benutrymmet

Jag skall gå iväg redan i morgon och titta!!!      

Regnbågsnaglar

Tillåt mig att ironisera litet i dagens blogginlägg för att visa hur man av nästan ingenting vill göra något till opassande och förbjudet! Det är inte svårt alls! Sätt på dig ett par randiga flerfärgade byxor så är du genast "märkt" i vissa personers ögon - och akta dig för färglada randiga T-shirts eller skjortor. Då är du ännu mer illa ute! Fast idag handlar det om att måla naglarna!

Wow vilka guldklimpar!

Multifärgade naglar bara för att de är vackra och inget mer...



Den senaste tiden har det talats mycket om regnbågsfärgade naglar som en politiskt manifestation och solidariskt ställningstagande för Hbt-rörelsen som har tagit den gamla regnbågssymbolen som sin. Detta accentuerades när den svenska höjdhopparen Emma Green Tregaro under VM i friidrott i Ryssland nyligen visade fram sina vackra välskötta regnbågsfäragde naglar som en sympatihandling. I Ryssland som på många andra håll i världen misshandlas och förtrycks Hbt-personer på olika sätt. Denna nageluppvisning väckte internationell uppmärksamhet med både positiva som negativa 

reaktioner.

Litet försiktigt snäll för "fin" fest

SOK:s ordförande Stefan Lindeberg säger den 20/8-13  i Dagens Nyheter att regnbågsaktioner inte kommer att accepterase och "Inga svenska regnbågsfärger i OS." Nä, klä er i sorgkäder istället då Stefan Lindberg m fl! Då kan väl OS-truppen inte reta nån. Eller vad kan beskyllningarna bli då gentemot idrottarna? Jag tycker hur som helst att ni är inne på fel spår, ni i SOK.

Skulle dessa godkännas? Det var en hel del jobb att handmåla dem och
de tillhör mina favoriter vad de än står för! OM de står för något annat
än mycket färg och livsglädje och att göra mig glad till mods!

Vad sägs om dessa Stefan Lindeberg - godkända?

Eller hör och ser ni inte hur löjeväckande det låter? Så att om jag går med rödmålade naglar är jag kommunist, har jag blå är jag moderat, gröna kanske centerpartist eller svarta så är jag nåt ännu värre....
Jag anser att idrott och politik hör ihop eftersom idrott liksom nästan allt annat i våra liv  och vår vardag och det samhälle vi lever i oftast är en produkt av den politik som förs i det land som vi bor i. I just det här fallet var det också självklart


så att de berömda naglarna var en protestaktion. Men snälla, gör inte en höna av några granna fjädrar/naglar och gå ut och hota och domdera om hur vi får klä oss, sminka oss, måla oss för det! Visa litet sunt förnuft  istället - ifall ni har!

Gör dessa naglar mig till ointresserad av politik eller mänskliga rättigheter?

Jag har i åratal sett flickor/tjejer/kvinnor gå med en nagel i varje färg målade på både tånaglar och fingernaglar.  Inte ovanligt alls på sommaren och särskilt bland yngre tjejer tycker jag mig ha märkt. Det har jag själv också gjort mellan varven eftersom jag  a l l t i d går med dekorerade fingernaglar. Tillhör jag någon politisk eller sexuell eller religiös kategori för det? Tja inte vad jag själv känner till i alla fall! Någon tidning skulle arrangera ett jippo i Kungsträdgården (?) i Stockholm och uppmanade folk att komma dit och få sina naglar målade. Jag vet inte hur det gick. Men jag ryser vid blotta tanken att en massa fjortisar och andra kanske inte alltid så medvetna tjejer/kvinnor hakar på och gör det till en "kul grej", nåt som är "inne" osv. Saken är för allvarlig för detta, tycker jag i alla fall även om jag bara representerar mig själv och ingen annan... Dessutom vill jag måla mina naglar, sminka mig, färga mitt hår, klä mig etc etc hur jag vill utan att pådyvlas nån särskild tillhörighet av andra för det. Jag går med käpp. Det är så tråkigt att dagligen gå med samma trista i repad metall eller välja den bruna i fernissat trä....Det finns randiga och med annat mönster på också - men törs jag gå med en sån? Eller byta till litet gladare glasögon utan att anklagas för nåt. Ser ni överdrifterna nu? Skratt, humor och ironi är bra vapen men det skall till litet finess också, nåt som får förtryckarna att sätta i halsen!

Gör dessa naglar mot mörkblå botten mig automatiskt till moderat...

Jag är givetvis, som de flesta, för mänskliga rättigheter och Hbt -kampen är en sådan, rätten att få vara den man är utan att bli förföljd och kanske t.o. m dödad för detta! Men jag tycker denna kamp är allvarligare än att måla naglarna och att mänskliga rättigheter ska man kämpa för på ett mer seriöst sätt.

...eller dessa mig till anhängare av röd-gröna blocket...

Så Stefan Lindeberg m fl tänk om! Och ni ledare i auktoritära stater behandla medborgarna som ni själva vill behandlade av dem - med respekt!

,,, eller något ännu värre....? Svart i själen kanske?

För mig betyder färgglada naglar - på vilken ledd färgen än sitter - bara en livsbejakande dekoration att bli glad åt!

Nytt intresse

Tja, av ovanstående rubrik att döma så kan man ju tro att jag tappat intresset för att blogga. Så är det nu inte riktigt men jag har haft annat för mig och dessutom tycker jag mig ha rätt att skylla på att hjärnkontoret inte är fullt bemannat i sommarhettan. Har faktiskt nästan glömt bort denna min misskötta sida eller i vart fall inte orkat ägna den mycket omtanke på ett tag.

Godkänd till försäljning!

Ett nytt intresse har jag till min förtjusning hittat sen sist: Jag har blygsamt börjat fotografera en del. Visserligen har jag alltid tagit mängder med typ semesterbilder, på familjen och på fester osv men då har jag mest bara smällt av ett foto eftersom jag tillhör den litet mer otålmodiga skara amatörfotografer som vill att det ska gå undan utan tanke på ljus, vinklar eller var i bild motivet befinner sig osv.

Godkänd till försäljning!

En väninna som är mycket duktig på att fotografera tipsade mig om olika internetsajter där man kan gå med och lägga ut sina foton till försäljning. En del av dessa sajter är mycket krävande när det gäller att acceptera bilder till försäljning och andra mindre krävande utan att för den skull godta direkt dåliga bilder. Vissa accepterar människor som går att känna igen, andra inte utan skriftligt godkännande av "modellen". En annan låter deltagande fotografer av skiftande kvalitet själva bedöma de andras inkommande alster - och då med blandat resultat förstås vilket ju säger sig självt. Jag är vid det här laget så fruktansvärt less på att bedöma de nästan hundratals solnedgångar, pariserhjul, sandstränder med vajande palmer mm som jag måst bedöma bara för att mina egna bilder ska bedömas på samma sätt av andra för att godkännas eller refuseras. Det gör en avtrubbad att se femtioelva pariserhjul och även om hälften skulle vara bra så orkar man inte riktigt engagera sig. Blir sedan min bild refuserad av någon som är ännu mer glad amatör än vad jag är så blir jag irriterad, ssk som jag sedan lyckas få sålt exakt samma foto på annat håll!!

Såld!

Det är nu inte storkovan man tjänar på denna verksamhet. Men har man turen att få sålt samma foto många gånger om så kan man komma upp i några dollar eller mer per bild. Man måste vara på hugget och ha många bilder ute och ha många av dessa godkända för försäljning då man inte får så mycket per styck. Jag har hållit på med denna lilla hobby i ca 14 dagar bara och har till min stora förvåning fått tre foton sålda! Det kändes nästan litet som att få jackpot när jag en dag först fick min första bild såld och sen bara nån minut senare en till.....Hittills har jag tjänat in hela 0,90 US dollar på verksamheten så med den här takten kanske jag får ihop till en kaffe med tårtbit till folkpensioneringen om ett knappt år!

Godkänd till försäljning!

Det är roligt i alla fall och en liten sporre att se om ens amatörbilder blir godkända eller inte och ännu roligare om andra tycker de är bra nog att vilja köpa. Man lär sig ju själv en del på kuppen också som att bedöma kvaliteten bättre, se motiv på ett litet annorlunda sätt, inte ta för röriga bilder eller med irriterande skuggor (om inte avsikten är att de  s k a vara med)  och annat elementärt samt att man faktiskt kan avbilda precis vad som helst. Jag har också börjat promenera litet mer på kuppen för att leta upp tänkbara motiv även om jag hittills har hittat många av dem hemma i mitt eget hus!

Godkänd för försäljning!

Ofta anordnas tematävlingar eller man vill ha in foton inom ett visst speciellt ämnesområde. Som nu nyligen då "min" sajt sökte efter grafitti eller annan Street Art. Jag visste precis vart jag skulle gå då och fick alla bilderna godkända för försäljning samt en av dem såld! Sådant är inspirerande!

Såld!!

Man behöver inga stora superdyra kameror med en massa finesser och tillbehör om man inte vill - de är ju också tunga och opraktiska att alltid släpa på. Jag har hittat en sida som bara tillåter bilder tagna med Iphoto och den passar mig alldeles utmärkt. Mobilen har jag alltid på mig så till och med när jag är ute och går med rullatorn kan jag snabbt ta en ögonblicksbild eller fånga ett permanent motiv.  Även om  kameran inte är den bästa så finns det många motiv den klarar av. Och sen får man hoppas på att så många som möjligt går igenom kontrollen!

Godkänd för försäljning!

Det blir litet av en sport det här att försöka ta en bild som helst inte är en dussinbild som andra ska godkänna. För varje 30 cent jag får för såld bild så ökar självförtroendet litet och framför allt är det kul!