Andningshål

Så här års när hösten kryper närmare och snart även vintern är här då blir jag stugsittare. Jag tycker att det stora och kompakta mörkret och kylan är påfrestande även om jag lyckligtvis inte lider av  höstdepressioner. Helt enkelt så tycker jag rätt och slätt illa om dessa årstider. Det hjälper föga att det finns även ljumma dagar med glödande vackra höstfärger eller vinterdagar vackra som på julkort. De är inte till tröst alls när det i alla fall inte  går att komma undan resten...

Höst i Societetsparken, Norrtälje

Som tur är finns det en viss tröst och bot att finna i alla nya böcker och filmer som kommer ut under denna period. Jag bor i en småstad och jag tycker att här händer knappt någonting alls som intresserar mig. Mina pensionärsgrannar i seniorboendet håller dock inte alls med om detta och tycker att det finns s å mycket att göra och man kan ju alltid åka till Stockholm ca 80 km bort! Och det är just där skon klämmer. Nackdelen med att bo i en småstad ( en " jävla bonnhåla" när jag är på det humöret!) är att man liksom faller mellan två stolar. Vill man göra något som att gå på teater,eller konsert, så får man oftast ta sig till antingen Stockholm eller Uppsala. Och bor man i ytterområdet av Stockholms län och vill in till den stora staden så kostar en t/r resa med Färdtjänsten nästan 500 kr bara den. Mina grannar är övervägande morgonpigga och kvällströtta och efter midnatt är det nästan undantagslöst bara i mina fönster det lyser.  Grannarna verkar inte heller ha samma behov som jag av att "vara ute och ränna!" Det var bara min närmsta granne som höll med mig. Trots att hon har tidiga kvällsvanor så hade hon så tråkigt och inget att göra så hon gick och la sig - redan kl 20.45 kvällen innan jag träffade  henne och vi skvallrade bort några minuter! En annan granne, en änka sa att " Nu får man sitta och tänka tillbaka på det som har varit". Vilken hemsk tanke att nästan sluta leva! Jag har och hade sena vanor även när jag var ung. Jag har alltid varit s k  kvälls- eller nattmänniska och sen har jag dessutom fått spanska vanor i blodet! Trots att jag har fler TV-kanaler än jag behöver (som ingår i månadsavgiften) så är det ändå inte så mycket mer att välja på för det. Eller så är det vissa dagar ett alldeles för stort utbud av intressanta program som kolliderar med varandra! Det är ju heller inte alltid man vill sitta hemma utan vill komma ut och vädra sig litet, ta en fika och titta på folk. Men på dessa breddgrader finns ingen tradition av kaffeliv trots att denna lilla pittoreska stad gärna vill kalla sig sommarstad och dra till sig turister. Alla kaféer utom ett stänger även under högsommaren kl 17.00!!! Affärerna strax efter eller med ett undantag kl 19.00. Visst finns det en del konsertprogram bl a i kyrkan men de är oftast dyra. Det retar mig att kyrkan här tog entreavgift när Kjell Lönnå uppträdde med någon av sina körer och jag tyckte det var för dyrt att gå. Vid tre olika tillfällen har jag varit på konserter i spanska Fuengirola när Maestro Kjell, som han kallas där, har framträtt med sina körer. Då sponsrade kommunen så det var fri entre för alla svenskar, spanjorer och engelsmän m fl andra nationaliteter som besökte de uppskattade konserterna.

Jag har börjat gå på bio igen vilket  har varit rätt sporadiskt tidigare. Ja inte när jag bodde i Fuengirola - en kommun som är större  men inte jättemycket större (77400 inv. 2013) än Norrtälje (knappt 57000 2016) och med bra många fler biosalonger 10-12 st i ett köpcentrum och många  fler föreställningar per dag samt även en annan mindre biograf  i centrum. Detta jämfört med vad som finns här. Vi har "Royal" med två salonger, en liten och en ännu mindre med totalt 230 stolar. Dock räckte det i alla fall  till häromdagen och blev över när jag ville vara nostalgisk och se "Eight Days a Week", dokumentären om och med the Beatles. Det var e n enda föreställning, dessutom matiné, den veckan, frånsett premiären. Tydligen är man inte riktigt lika nostalgisk som jag här i stan för vi var åtta (!) besökare i övre medelåldern som satt och mindes svunna tider. På bara några sekunder blev jag så där 50 år yngre och det satt i resten av dagen! Vilken fantastisk känsla! Föhoppningsvis var filmen mer välbesökt på premiären då man dessutom visade en längre variant, något man glömt annonsera till de efterkommande föreställningarna ...

Bioaffisch

Filmen "Florence Foster Jenkins" med Meryl Streep och Hugh Grant i huvudrollerna handlar om en rik arvtagerska i New York som drömmer om att bli en stor operasångerska trots att hon inte kan ta en ton och inte heller förstår det. Den var sevärd och både underhållande och tragisk eftersom den bygger på verkliga händelser med kulmen och slut i början av 1940-talet. De trailers som visades före filmen fick mig att vilja gå på två kommande svenska filmer. Den ena är  regisserad av Ulf Malmros (inte släkt) "Flykten till Framtiden" och kommer i november med skådespelarna Henrik Dorsin (bara han gör filmen sevärd!) samt namnen Elias Palin, Victoria Dyrstad, Johan Ulveson, Ia Langhammer vilka tyvärr inte säger mig något alls eftersom jag  har bott för kort tid i Sverige för att känna till dem. Men det blir säkert en ljusglimt i vintermörkret! Det tror jag också att uppföljaren till "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" blir. Den heter "Hundraettåringen som smet från notan och försvann" och har premiär på juldagen. Passar nog bra med  litet frisk luft och en promenad till bion för att smälta julmaten och se den. Sedan jag laddade ned SFs mobilapp har jag hittat en hel del av andra kommande filmer som också verkar lockande. Så jag kanske blir stammis!

En av säsongens höjdpunkter och om bara en vecka blir att gå på Scalateatern i Stockholm och se och höra legendaren Jerry Williams! Att han med sina 74 år fortfarande orkar uppträda och dra publik är enastående! Eftersom jag aldrig har sett honom live skall detta bli väldigt roligt! Bara hans jargong är ju så speciell! Jag hade den stora turen att genom Postkodlotteriet få köpa biljetter som bara erbjuds under två veckor för halva priset! Då och då har detta lotteri intressanta erbjudanden för sina medlemmar men det brukar vara huggsexa om dem vad jag förstått. Och jag har oftast uppmärksammat evenemangen när det varit för sent. Dock tack och lov inte denna gång!

Friluftsteatern i Societetsparken, Norrtälje. Just denna Molierepjäs var det gratis entre till

Jag har lagt in fler höjdpunkter under kommande månader för att ha något att se fram emot när man nu inte kan gå i ide. Detta sen jag av en tillfällighet upptäckte att besökare i rullstol ofta får ta med sig en  ledsagare gratis eller till reducerat pris på teatrar etc. Så jag med följeslagare är inbokade på Chinatetatern i Stockholm i slutet av kommande månad för att se musikalen "Sällskapsresan" som bygger på filmen med samma namn. Och drygt en månad senare är det dags för London med intensiva dagar för att gå på opera, flera musikaler samt även hinna med Harry Potter-museet - vilket lär ta flera timmar att gå igenom. På detta museum får man ta med ledsagare gratis mot uppvisande av läkarintyg. Så det har  redan införskaffats i god tid. På Uppsala Stadsteater sätter man just nu upp teaterns största satsning någonsin med "En spelman på taket". Där i denna min gamla studiestad skall vi se "Spelmannen" en bit in i advent. Därefter blir det en lucka fram till början av februari då jag skaffat biljetter till "Fantomen på Operan" på Cirkus i Stockholm med Peter Jöback i huvudrollen.

Jag tror jag överlever vintern med dessa morötter!

Vinter från mitt köksfönster, Norrtälje

Det nygamla landet

Den numera exbostaden i radhuslängan på Costa del Sol

Det sporadiska skrivandet har legat nere mycket länge nu men då och då har jag haft tankar om att återuppta det. Så mycket har dock hänt sedan det senaste inlägget från den 27 maj 2014 att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja. Kort och gott kan dock sägas att jag för ett drygt år sedan återvände till Sverige efter 24 år i Spanien. Det var en mycket omvälvande upplevelse, nästan lika mycket en kulturkrock som en kulturchock att flytta tillbaka efter så många år och det har inte varit helt lätt att anpassa sig. Fortfarande går det inte många dagar utan att jag tänker på och saknar Spanien på olika sätt. Mycket av detta är förstås nostalgi och längtan tillbaka till nåt som inte längre finns, ungefär som min barndoms jular, och jag inser att det är här jag hör hemma nu men längtan tillbaka är ändå stark. Till Sverige kände jag dock aldrig någonsin hemlängtan under alla de år jag var borta. Det räckte bra med en kortare semester då och då för att träffa familj och vänner.

De spanska och svenska fanorna

Jag tror att skrivandet till stor del kommer att handla om återanpassningen som väl troligtvis även nu kommer att bli sporadiskt.

Jag hade på fullt allvar räknat med att jag skulle leva och dö i Spanien. Att återvända till Sverige permanent fanns inte ens i min livligaste fantasi. Men så litet man vet och ibland är väl det tur det för att kunna leva litet mer i nuet.

Man blir trött av att flyttpacka!

Tankarna startade väl med att jag märkte att jag började få svårare att tåla det spanska klimatet och jag tog det först för ett ålderstecken. Den extrema sommarhettan tog på krafterna och att bara sitta inomhus med luftkonditioneringen på och sen inte "våga" sig utomhus mer än på de nödvändiga kissrundorna med hundarna (varav den ena heller inte ville ut i gassande sol) samt att sen sitta och invänta kvällen för att ta sig ut och  handla var  enligt min mening inte något riktigt liv. Krog- och barliv hade jag sen länge ledsnat på och jag blev istället  mindre social vilket till viss del även berodde på nedsatt hörsel. En del vänner hade också flyttat från Kusten. Råa regniga vintrar med fukt i husväggarna är inte trevligt för den frusne och litet orörlige och ssk inte när uppvärmningskostnaderna är höga. El i Spanien är bland den dyraste i Europa!  Så det hela sammantaget påverkade funderingarna om att även jag kanske skulle ge mig av. Fast nu tycker jag somrarna här är för svala och har inte gått barärmad mer än ett fåtal gånger i sommar och barbent ännu färre! När folk säger hur varmt det är så förstår jag inte riktigt för jag nästan småfryser...
 Vintertid är det de korta dagarna och mörkret som är det värsta. Men så känner väl de flesta.

Mitt stora hus var en annan anledning till flytten samt även sviktande hälsa som började göra sig mer påmind. Huset upplevde jag som ännu större när tonåringen flyttade till Sverige och började i Freinetskola i Norrtälje och bodde inackorderad i bekant familj som tidigare hade bott i Spanien. Så småningom blev även husets trappor för jobbiga, alltså ytterligare ett minustecken. Vid ett särskilt samtal under ett besök hos mig kom frågan upp i vilket land jag så småningom skulle begravas och svaret på den frågan blev Sverige. För mig personligen spelar det ingen som helst roll var det då blir men jag fick svar på frågan som det visade sig att vi båda gått och tänkt på. Detta samtal avgjorde slutgiltigt det hela och jag bestämde mig på en gång för att flytta tillbaka och började planera och förbereda för en flytt. Naturligtvis skulle alla mina husdjur, två hundar och fem katter, också med och detta krävde extra och byråkratiskt krånglig planering. Det tog ca 9 - 10 månader från beslut tills jag landade här förra sommaren. Huset hann jag inte få sålt på denna tid så fullmakt att sälja det lämnades till en lokal svensk byrå och diverse mäklare kontaktades. I sommar har jag fått huset sålt och nu återstår väldigt litet innan navelsträngen till Spanien kapas helt. Om jag återvänder på besök så blir det i fortsättningen som turist!

Flytten går...

Jag hade ingen ssk plats i Sverige som jag kunde kalla för min och som det skulle kännas naturligt att återvända till. Jag har flyttat runt så många gånger i mina dar att jag inte har nån riktig anknytning till någon speciell ort. Det enda jag visste var att jag ville bo i Stockholms län eftersom mitt kära barn bor i Norrtälje och jag ville ha närhet dit samt till flygplats samt också helst till Uppsala där jag fortfarande har vänner kvar sedan studietiden  och med vilka jag hållit kontakten under alla år. Så mycket visste jag alltså - precis som jag visste på ett ungefär i vilka landsting jag  i n t e  ville bo med tanke på min ohälsa. Det var alltså bara att sätta igång med att börja söka bostad via annonser och ganska snabbt, mest av en slump, hittade jag en om nybyggda seniorbostäder till salu i centrala Norrtälje. Vid tidigare besök här har jag aldrig fått nån känsla för denna lilla stad eller känt nån dragningskraft till den. Men jag kontaktade mäklaren i fråga och sa att jag ville titta vid mitt nära stundande julbesök i Sverige. Lägenheterna såg ljusa och trevliga ut men det fanns bara ett fåtal kvar så det gällde att bestämma sig snabbt. Jag insåg småstadens fördelar med nära till det mesta när man har svårt att röra sig och inte är bilburen (och hade ännu inte upptäckt nackdelarna) och slog till för att sju månader senare flytta in både i Sverige och i ny bostad på hittills nästan helt okända orten Norrtälje. Fem av djuren hade några dagar innan kommit hit med internationell djurtransport landvägen och två hade jag med i lastrummet på flyget. Hela familjen var samlad igen!

Flyttlasset tömt och uppackningen kan börja!