I ny skepnad

Mitt radhusområde

För cirka 6 år sen flyttade sonen och jag in i ett nybyggt radhusområde i en liten urbanisation ca 15 minuters promenad från centrum av stan. Läget var attraktivt och husen fina med liten trädgårdsplätt samt ännu mindre privat pool tillhörande varje enskilt hus. Alla hus var dessutom utrustade med egna hissar, garage under bostaden samt gott om plats - även om rummen i sig inte var så stora. Hur som helst så sa sonen och jag till varandra då litet så där på skämt att poolen var för honom, trädgården för hunden (hade bara ett enda husdjur på den tiden) och hissen för mig....Vi var de allra första att flytta in i området och sova över där. Alla andra grannar kom efter men var där på dagtid och donade och flyttade in först ett bra tag efter oss.

Länge var detta trädgårdens enda rabatt om än i olika skepnader

Ganska så snart upptäckte jag att husen var slarvigt och hafsigt byggda och byggherrarna ökända. Då var alla hus ännu inte klara för inflyttning och det fanns ett slags uppsyningsman kvar som gick och styrde och ställde. Eftersom jag var ensam heltids boende  och snabbt upptäckte smärre fel och brister så högg jag honom gång på gång och han fick komma och fixa till alla synliga fel. Det var mängder med trasiga golvplattor som han fick byta ut, felinstallerade luftkonditioneringar (i alla husen) så det rann vatten längs väggarna för att bara nämna några få detaljer. Inga spotunnor/sophämtning så det fick jag gå till kommunhuset och fixa själv osv. Detta var alltså det lilla!! Som vanligt drabbades nästan alla av mögelskador, murarna mellan varje radhus var så illa byggda att en grannes mur till och med rasade. Bygherrarna, två bröder, som även de bodde/bor här bara slog ifrån sig och det var som att hälla vatten på en gås varje gång man försökte tala med dem om husens kondition. Kommunen som vi vände oss till bara skakade på huvudet när de fick reda på vem byggherrarna var och suckade tungt. Den ena radhuslängan var delvis svartbygge på kommunens mark, el och vatten fuskades det med då vi i ett par år körde på byggel och sen fick häftiga fakturor när det uppdagades att det bodde folk i husen. Vattenreservoarer  skulle det finnas en till varje hus och de var tänkta att stå i solariet (dvs solbalkongen) men där vågade ingen ha sin 1000-liters vattentank ståendes med tanke på husens dåliga konstruktion och det fanns ingen annanstans att ställa dem heller... Under tiden hade dock motorn till min lilla pool skurit och eftersom denna pyttelilla pool inte var till nån större glädje när man inte ens kunde simma i den (utom taxen som blivit tjock och motionssimmades där den enda enda sommar som vi hade poolen) så togs motorn bort och jag lät stoppa ner en mindre vattentank i det befintliga hålet. Jag var då den enda som hade vatten här när det ibland utan förvarnig stängdes av pga av kommunala underhållsarbeten eller annat.

Min jacuzzi under sin glans dagar

Vi grannar funderade många gånger på att gå till domstol men blev avrådda då det dels skulle dra ut på tiden dels ansågs skulle kunna komma att kosta oss mer än det smakade. Dessutom tog det flera år innan vi fick vår "licencia de primera ocupacion",  som krävs vid alla nybyggen och som som byggaren skall betala sedan husen inspekterats och godkänts. När jag skrev på kontraktet för att köpa huset hos notarien så var både långivande bank samt dess bankjurist närvarande. Frågan togs då upp om primera ocupacion och närvarande byggherre var då fräck att svara att detta var på gång.... Numera ger inte banker lån till bostäder utan primera ocupacion. Vidare är det så att man utan denna licens dessutom bor olagligt, man kan inte mantalskriva sig på adressen och man kan heller inte bilda s.k. comunidad, samfällighetsförening eller teckna gemensam försäkring osv. Det är i praktiken omöjligt att sälja sitt hus också utan att i så fall göra en ekonomiskt dålig affär. Vi grannar kunde givetvis gemensamt bestämma vissa enklare saker ändå men att få alla att vara med på noterna när det gällde att gå till domstol visade sig vara omöjligt.

Sedan kom en vinter med mycket riklig nederbörd. Redan innan hade vissa husägare börjat få problem med att vatten och sörja steg upp i garagen. Länge trodde vi att allt regnande hade orsakat våra problem. Jag klarade mig undan rätt så länge men till slut fick även jag problem i mitt garage och dessutom grava sådana. Hissen fick stängas av av säkerhetsskäl och under omkring två  års tid fick jag pumpa hisschaktet dagligen och ibland både morgon och kväll från vatten som sipprade in. Jag tillkallade givetvis mitt försäkringsbolag men hade varit dum nog att anlita ett visserligen känt försäkringsbolag men med svensk personal som visade sig vara hur oseriös som helst. Man skickade hit en besiktningsman (perito) som först frågade var hålet där det kom in vatten var och han kunde knappt se ändå när jag pekade. Han smällde ändå av ett foto med sin lilla enkla kamera innan han gick och hann samtidigt säga att skadan berodde på byggfusk - trots att han knappt sett nåt... Sedan vägrade försäkringsbolaget (dvs svenske manlige agenten) att göra mer. Han vägrade ta upp skadan med den granne tillika ene byggherren som bodde vägg i vägg, vägrade att göra någonting överhuvudtaget. Det var som att slå huvudet i väggen när agenten förklarade att det inte var ett försäkringsbolags uppgift att föra klientens talan och undersöka varifrån denna skada kom. Besiktningsmannen hade ju på mindre än fem minuter avfärdat det hela som byggfusk vilket jag bestred även om jag visste att detta också förekommit. Jag korresponderade med den svenske agenten i månader och har sedan i efterhand hört hur illa denna försäkrinsfilial behandlade även andra klienter. Jag behöver väl knappast nämna att jag bytte bolag....

Jacuzzin har precis lyfts över muren och skall fraktas bort

Ytterligare nåt år senare kom vattenbolaget Gestagua på att det hade en stor vattenläcka som gick under just våra radhus - så bra koll har det på saker och ting! Men man reagerade inte förrän trottoaren utanför våra hus säckade ihop. Ingen av oss enskilda husägare fick dock någon ersättning. Byggherrarna hade ju åsamkat oss boende en stor vattenskuld pga sin underlåtenhet att registrera husen så den gemensamma skuld alla  hade till Gestagua kvittades mot de skador vattenläckan orsakat var och en av oss som drabbades av översvämningen. Vi fick alltså själva bekosta sanering i våra källare och trottoaren har Gestagua fortfarande inte gjort nåt åt. Det har nu gått ytterligare ett par år...

"Barnsjukdomarna" verkar nu husen ha genomlidit - peppar peppar ta i trä (varför nu svenskar säger peppar peppar innan, för både engelskstalade som spansktalande säger  bara" knock on wood"/"toca la madera") och vi hoppas att inte åldrandets besvär börjar alltför tidigt heller. Just nu verkar våra hus må bra om än ytterligt lyhörda med väggar som är så tunna att de skulle kunna liknas vid en hinna mellan husen.

Efter ansiktslyftningen....

Hur det gick med min pool då? Jo, eftersom jag är reumatiker så föreslog en väninna att jag skulle stoppa i en jacuzzi i poolhålet och det tyckte jag lät som en god ide. Inom kort  fanns det en värstingjacuzzi på plats. Den invigdes en nyårsafton med gäster från Sverige på besök. Framåt midnatt satt vi där i våra badkläder med lustiga hattar på huvudena, cava i glasen och och tutor att blåsa i och njöt i fulla drag av det behagliga badet! Det blev många sköna bad i början, med tiden allt färre eller bara när det kom gäster. Jag  började allteftersom få litet svårare att ta mig i och ur jacuzzin och ville då inte bada när jag var ensam så brukandet minskade rejält. Underhållskostnaderna för storrengöring/service är mycket hög och inte försvarbart för så lågt utnyttjande tyckte jag. Löjligt dyr omkostnad utbrast folk men ingen ville åta sig att överta denna syssla så jag bestämde mig för att sälja. Det var inte så lätt men nu är det gjort och trädgårdsplätten är nu inne i sin tredje fas sen jacuzzin väl lyfts upp och fraktats bort.

.... en total förändring

Det gamla poolhålet har nu fyllts igen och har blivit trädgård, ett stenparti med citronträd, ett par bärbuskar och låga växter med en liten fasadbelyst fontän i mitten. Till lycka för alla djuren som har större utomhusyta att röra sig på, här är mera rymd och plätten ser större ut än tidigare. Jag har fått en mycket rofylld och vacker plats att se ut över från nya trädgårdsmöblemanget där jag sitter och lyssnar på den porlande fontänen. Nåja - om jag skall vara riktigt sanningsenlig - skall lyssna på. Ännu så länge så visualiserar jag porlandet för det var ett elfel på pumpen som skall vara åtgärdat om en dag.

 Steg för steg har den lilla trädgårdsplätten blivit allt bättre och just nu känns den som den bästa bland de bästa!

Oinspirerad

Just nu känner jag mig så oinspirerad som någon kan vara och vet inte vad jag skall skylla på. Om man nu måste skylla ifrån sig på något. Det kan ju vara en naturlig del i "livets berg-och-dalbana". Man måste inte alltid vara pigg och glad  (eller visa upp en sån fasad) eller på allerten utan att för den skull vara deprimerad eller less på livet eller ha nån specifik orsak att hänvisa till. Fast det vill vi ju gärna ha för att inte anses som lata eller slöa och slappa - om vi inte har semester - eller förefalla bortskämda. Snarare är det väl så att det skulle vara onormalt om vi alltid vore glada och fulla av energi precis som om inte andra sinnesstämningar normalt funnes på "humörskalan".

Jag vill i alla fall skylla ifrån mig idag. Det känns bättre och lättare att ha en syndabock att lasta över på än att lägga pannan i djupa veck och grubbla. Jag väljer att skylla på vädret för det är ofarligt och kan inte försvara sig. Det är värmen. Eller det beror på regnet eller blåsten, kylan eller den höga luftfuktigheten osv.  För det  ä r  varmt, riktigt varmt  just nu och ännu varmare kommer det att bli...Den höga värmen gör mig däven och klibbig och svettig, det är svårt att samla tankarna och det är svårt att hitta skugga när man ska ut på stan... Jag skjuter upp så många ärenden jag kan och tänker på att jag väntar tills i morgon istället. Mañana mañana..... Spanjorer säger ganska ofta att man blir sjuk pga vädret  när en viss väderlek håller i sig för länge. Sant är väl i alla fall att små barn  samt äldre personer är känsligare och många mår sämre i hög värme och också när det är för kallt, ibland med dödsfall som följd bland människor i "tredje åldern", dvs pensionärer.  Man säger faktiskt många gånger så om äldre när de omnämns i grupp, den tredje åldern (La tercera edad). Jag själv - som nästan är där - får i alla fall svårt att både koncentrera mig och engagera mig.  Men detta fattar inte turisterna från svalare klimat som kommer hit på en vecka eller två och tycker det är underbart att gå på stranden med härliga svalare men ändå varma kvällar då man går ut och tar sig en kvällsdrink och/eller äter sen middag. Men det är semesterliv - inte vardagsliv. Bor man på hotell kan man också brassa på luftkonditioneringen utan extra kostnad eller som jag som ett övertydligt skolexempel förklarade för sonen: Luftkonditioneringens månadskostnad är lika hög som ditt svenska studiebidrag per månad  - vilket också är samma belopp som hans fickpengar per månad...Vi kör med genomluftning av huset istället så långt det går. Jag sover sen länge utan luftkonditionering i sovrummet med alla fönster öppna - ljuset från gatlyktan stör mig inte alls.  Endast under några få nätter har jag haft sovrummets A/C igång när jag varit rädd att nya kattungen skulle ramla ut från fönstret i mitt sovrum en trappa upp och skada sig innan han har gjort sig helt hemmastadd i huset. Jag har nämligen hittat honom i toaletten med alla fyra benen nere i holken spjärnandes emot på toastolens väggar. Jag har också sett svanstippen på honom i tvättmaskinen som jag laddat med smutstvätt som han kröp bakom. Några sekunders ouppmärksamhet från min sida innan jag skulle starta maskinen.....

Värmen gör också att man av förståeliga skäl vänder på dygnet mer än annars. Man äter sin middag senare t.ex. Bland semestrande spanjorer är det inte alls ovanligt att gå ut och äta middag runt midnatt. Eller kanske snarare var därför att många spanjorer inte har råd med semester längre eller ens att äta ute. Man - liksom många turister - äter hemma innan man går ut och tar en drink eller sätter sig på en glassbar för att minska ner på utgifterna. Hur som helst, man kommer i säng litet senare än vanligt och vaknar inte alltid utsövd. Därför kör jag ibland med den berömda spanska siestan under dagens varmaste timmar. Jätteskönt och ett bra påfund kan tyckas. Har dessutom läst nyligen att om man sover för litet så går man upp i vikt och tvärtom. Har man dålig nattsömn så ska man gärna ta sig en tupplur under dagen. Med påföljd att jag fortfarande är hur pigg som helst när resten av husets invånare har gått och lagt sig... Hur man än vänder sig...... (så har man rumpan bak.)

Det låter som att jag inte tycker om värme men så är det ju inte. Jag tycker mycket sämre om att frysa - kan faktiskt få panikkänsla och inte vilja gå ur sängen då. Men - jag vet att jag inte är ensam om att tycka att det spanska fastlandsklimatet är något överreklamerat. På vintern är vi många invandrade fastboende som tycker att det är för kallt och rått här och att ett par av sommarmånaderna är för heta. Återstår några korta vår -och höstmånader som är mer övergångsperioder till antingen för varmt eller för kallt....

Så - nu har jag gnällt färdigt för idag! Lev väl!

En nästan helt vanlig söndag

Mitt liv är inte särskilt strukturerat och jag tar oftast dagen som den kommer eftersom jag  sällan har tider att passa. Och ännu mera så nu när det är sommar med höga temperaturer  och hög luftfuktighet då det inte alltid är så behagligt att gå ut. Ja, djuren skall förstås ha sitt - för bara fem dagar sen utökades dessutom flocken med ytterligare en liten raskatt, en hane på fyra månader och kanske blir det ungar efter detta nya par så småningom. Honan fanns redan på plats. Det har jag aldrig varit med om tidigare och det skulle vara roligt om det åtminstone blev en kull. Honan har fin stamtavla, inlåst i kassaskåpet - och hanens som är ännu några snäpp finare och är på gång skall också in där. Han skulle platsa på vilken utställning som helst - om man är lagd åt det hållet. Han kan också rent teoretiskt få ungar i flera eftertraktade färger. Det är inte för att de är rasmässigt fina som jag har köpt dem utan för att de är svåra att få tag på och man får ta vad man lyckas hitta - de kan vara tingade redan innan de föds...

Katter av rasen Devon Rex. Visst ser de ut som små änglar där de sover sött?

Det var en glad och alldeles speciell känsla att vakna upp i morse och då vara omringad av alla sina djur. Taxen som är en väldig mammagris och riktigt osjälvständig - bara spelar tuff - låg där förstås som vanligt men även den lilla kattungen hade hittat dit och sov sött liksom den andra hunden och två katter till! Och alla blir så lyckliga när jag vaknar och har en liten hälsnigsceremoni med ett djur i taget innan jag stiger upp, de får sin mat och jag mitt obligatoriska morgonkaffe för att komma igång.

Söndagarna är de minst strukturerade av alla veckans dagar  - utom när jag är på semester. Liksom när jag jobbade en gång i världen (i bla. Uppsala, Säffle, Karlstad och Stockholm).  Då var varenda dag  inrutad och jag var/är mycket mer aktiv då än när jag är hemma. För hemma tycker jag det är så skönt att gå och slappa och dra benen efter mig och inte göra just nåt, äta när andan faller på, ta en fika, läsa en sk god bok eller hänga över datorn - om jag inte tjattrar med nån väninna på telefon. TV har jag slutat titta på till 98 %. Där visas inte så mycket längre som tilltalar mig. Antingen det nu är TV-utbudet som ändrats eller jag själv...

Sådana här "excesser" kan man ju tillåta sig när man bara har sig själv att ta hänsyn till och ganska ofta tycker jag det är skönt att vara ensam när det är fråga om vald ensamhet.

Tre trädgårdsmästare

Men så kommer det folk i huset och det är ju riktigt trevligt det med emellanåt även om ickerutinerna blir annorlunda - även söndagsditona. Sonen med flickvän är här just nu men hade otur att åka på sommarförkylning/influensa så de har inte kunnat njuta så mycket än av sin vistelse här. Men ändå pigga nog att kunna hjälpa till med min nya lilla trädgård som håller på att växa fram. Det skall bli ett nöje att se hur plantorna växer till sig, hur fort det går och om de trivs och blir större och breder ut sig för mycket eller för litet, blir för höga eller ungefär så som jag tänkt mig dem. Jag har med hjälp planterat både citronträd, gula hallon, björnbär och aprikosträd förutom litet prydnadsväxter som hortensia,  gul kanna och andra som jag inte känner till namnet på. Björnbären har jag faktiskt planterat för taggarnas skull samt för att det lär vara en snabbväxande klättrande planta. Detta sen jag sett livliga lillkattens lystna blickar längs en delvis tom spalje vilket fick mig att besluta att nåt taggigt ogästvänligt att klättra i måste upp där....

Längs väggen björnbär, gula hallon samt två katter som gräver upp -
  eller ner - en röd hortensia

Gul kanna

Även maten blir den enklast tänkbara på söndagarna. Jag har ju aldrig gillat att stå vid spisen men dessa dagar blir det enklare än enkelt. Kanske värmer jag på en färdigköpt tortilla som idag, eller det kan bli annan enkel sommarmat i värmen som skinka eller rostbiff med potatissallad med vitlök eller något helt annorlunda men lika enkelt. Har jag gäster blir det oftast lunch ute. För varför ska jag serva med planering, inhandling, tillagning och disk och stå på onda ben vid spisen? Hämtmat går också bra - det finns ett flertal restauranger som erbjuder hemservice utan att det kostar nåt extra eller väldig litet i så fall.

Nu är det kväll och jag har varit ute ett varv i trädgården igen och vattnat så att de nyplanterade växterna rotar sig snabbt. Täppan är "fasadbelyst" och fin att titta på även då. En tvätt är körd och jag tar snart kväll. Skall leta fram en alkoholfri tinto de verano ur kylskåpet - så alla kan dricka. Förresten så jag har nästan slutat med alkohol. Inte av nån särskild anledning utan mest för att det bara råkar ha blivit så. Och rödvin har jag blivit allergisk mot.... Det finns en enda favorit i barskåpet nu och det är Hendrick's gin (skotskt). Resten är bjudsprit - så det är bara att komma och ta för sig.....

     

Fullt hus

Så är jag då hemma igen efter drygt två veckors vistelse i Sverige. Den här gången huserade jag hos sonen för första gången i hans första egna hem och fick hjälpa till att få i ordning litet! Och märkligt nog var det uppehållsväder - till och med under midsommar - med undantag av ett par dagar i början av vistelsen där. Inga högre temperaturer men ändå fullt godkänt även om det behövdes både jacka och något på benen. Det är ytterst sällan som det blir värmebölja i detta land. En av höjdpunterna förutom sonens examensfirande var när vi kunde vi sitta ute en eftermiddag (fast svenskarna kallar det "kväll") och njuta när vi blev bortbjudna på grillmiddag i fagra Roslagen. Då behövdes inte ens filt över benen. Detta var underbart härligt (och gott) och ett minne för höstruskiga dagar!

Nu är det fullt hus här hemma med vänner och bekanta från när och fjärran, bara för nån enstaka övernattning, några veckor eller ännu längre.

Hos mig gäller regeln (utom för närmaste familjen) att det till 97 % är självhushåll och varje gäst sköter sig själv. Ibland hittar vi på nåt gemensamt men oftast vill gästerna göra sådant som jag själv inte är ett spår intresserad av, kan eller vill som t.ex gå på stranden och pressa och bada i kalla havet eftersom jag varken badar eller solar eller gillar att gå på "äkta" spanska ställen för turister. Har man olika intressen så kan man inte alltid äta gemensamt och jag som bor här permanent kan/vill inte heller ränna på barer/restauranger för ofta. Jag sparar ju själv ihop till min egen semester och då kan man (jag) inte hålla takten alla gånger  för då blir det ingen egen semester....

I vissa få fall känns det faktiskt nästan som att man är ett hotell med vänner/gäster som mest kommer för att de behöver en säng. Tack och lov så är långt ifrån alla gäster sådana men det är ju de krävande man minns bäst och det finns några som jag faktiskt helst inte vill ha tillbaka. Det är sådana som ställer krav sen de väl kommit hit trots att de vet förutsättningarna: Här i huset finns det djur och då kan man inte komma och säga att man är allergiker och kan jag kanske vara så snäll och stänga in mina djur... Eller nåt i stil med "jag är hundrädd så kan du säga åt dina hundar att sluta skälla/leka/hoppa..." och till och med få ett hysteriskt utbrott på kuppen...Då kanske man ska överväga att ta in på ett djurfritt betalhotell istället! En annan gäst skulle aldrig fika på stan när vi var ute men blev konstant kaffesugen så fort vi öppnat ytterdörren hem till mig....Sånt upplever jag som irriterande när det förefaller sättas i system.

Just natten till idag var vi sammanlagt sex personer som sov här och då behövs det ju en viss organisation. Det flöt ändå bra med tanke på hur många vi var och det var trevligt och skoj men disk och bära ut sopor mm sköter sig ju ändå inte automatiskt. Det var faktiskt så i morse att yngste nattgästen, 9 år, frågade om jag hade nåt slags hotell här när jag råkade säga att om en stund kommer min städerska....!! Han och hans mamma är nu på väg hem igen och vi ses tyvärr inte alltför ofta numera. Men vi har ändå den relationen att vi kan be varandra om hjälp och jag kan med kortare framförhållning bo hos henne och hon hos mig då vi är är på ungefär samma våglängd. Så det var synd att vi inte hann träffas litet längre förutom vid en festlighet i Sverige under några timmar samt kort kort tid här.

Och det är väl det som är den välkända hemligheten och bästa sättet att behålla sina vänner, att inte bita sig fast för länge på ett och samma ställe - och inte nöta för mycket  på gästfriheten och vänskapen. För är man en bit upp i åren och har sina rutiner så kan det vara lite svårt för alla parter att anpassa sig till andras vanor och tider antingen man  är besökare eller får besök!